Då var den här. Sista veckan.
Dags att börja samla ihop saker jag upplevt och lärt mig under min vistelse och försöka lämna det här stället så full av lärdom att jag bara kan köra igång när jag landar på Svensk mark.
I söndas kväll kom Steven hem från Costa Rica, solbränd, med ny energi och humöret på bästa nivå, vilket var precis det han och även jag behövde.
Under veckan har vi satt igång lite mer ordentligt. Både med att förfina mitt manus som jag planerar att ha helt klar innan jag åker härifrån, samt att jag både fått läsa färdiga manus och hittills ca 50 sidor av en 600 sidor lång bok om komposition som vart väldigt givande. Vi har även diskuterat saker som man först tyckte är så jätteuppenbart om hur viktigt ljus är och även diskuterat scener som jag planerar att göra i min film, både hur denna skall filmas och hur detta skall arbetas med i bland annat After Effects.
En annan del som vi pratade mycket om igår kväll (efter några öl såklart) var hur jag märkt att Steven genom tidens gång lite då och då om jag verkligen vill det här. Och jag tror inte att Steven frågar för att han tycker jag är dålig eller verkar som ett hopplöst fall. Men något i hans ögon säger ungefär ''Du anar inte vad du ger dig in på''. När jag frågade honom varför han sa så, så berättade han att ska man lyckas i den här branschen så måste man ge allt för det.
Det måste jag, mina vänner och familj vara väl medvetna om. Han berättade om hur han fick sälja alla sina 700 filmer och stereoanläggningar för att få ihop pengarna han behövde för att nå dit han ville. (Tror dessutom inte att han snackar skit om det med filmerna. Det var bland det första jag märkte när jag kom hit var hur lite filmer han som filmälskare hade. Jag har sett kanske 10 blu-ray skivor i hans hem och även en vanlig person har väl i alla fall ett 20-tal filmer i hyllan).
Varje fall han berättade om sin kamp för att komma dit han är och samtidigt att han är ganska trött på människor som själva inte inser vad som krävs. Och tror nog att han kan vara rädd att jag blir sån, för det är väldigt lätt hänt. Jag är i ett sådant tidigt stadium än att jag inte än fått känna på vad det egentligen krävs av en. Och när jag väl gör det kommer jag att lida igenom det eller ge upp. Och jag måste göra valet nu och stå fast för det. Förenklat så är det samma sak som det här:
För han frågade mig ''Are you ready to give up everything you have to reach your dream?'' på ett väldigt Amerikanskt vis. Och svart på vitt - ja det är jag.
Jag ser inte vad jag annars skulle göra. För varje dag som går så för jag intresse för något nytt, eller får tillbaka intresset för något jag tidigare förlorat. Jobba med After Effects var en ren pina för mig för 1,5 år sedan medans jag nu söker upp tutorials på egen hand för jag vill lära mig mer. Tror människor som Steven har den effekten på andra. Med rätt ljus, rätt mängd, rätt vinkel eller färg kan få vad som helst att se bra ut.
Så jag vet inte. Vart mycket att ta in denna veckan. Steven vet att han snart ska släppa mig lös och antar att han vill se till att jag vet vad som väntar. Så jag räknar med att denna sista veckan kommer att slå som en slägga.
Blev ett långt inlägg idag och hoppas att det gav något. Tanken var nu att jag skulle sova. Men droppar det och fortsätter jobba istället (Hade aldrig tänkt den tanken för ett år sen).
//KP
torsdag 8 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
The wrap up.
Två veckor är allt som är kvar, men känns som om jag vart här i en evighet.
Och det ser jag på ett bra sätt. Att jag lyckats anpassa mig bättre än jag först trodde.
Sett och upplevt så mycket att jag har svårt att se att jag bara vart här i knappt 5 veckor. För att inte tala om allt som jag lärt mig - trots att Steven vart rätt upptagen med sina egna grejer. Så mycket som ska in. På en gång. Utan möjligheten att gå bakåt.
Så även fall jag lärt mig massor rent praktiskt såsom hur en story kan brytas ner och vilka regler dessa ska följa för att bli en lyckad berättelse, till tekniker för att måla storyboards till olika kompositioner under efterarbetet och så vidare så har mycket vart själva känslan av allting. Jag menar att jag är här, i Hollywood, på riktigt och träffa folk som jobbar inom det har vart minst lika givande som det tekniska.
Och precis som jag sa så är det väldigt mycket att ta in att jag har lite svårt att ta in allt på rätt sätt. Nog det som vart lite problem med Steven tidigare då vi inte riktigt förstått varandra. Nu har det vart relativt lugnt då Steven har vart borta i 2 veckor (han beräknas vara tillbaka på söndag). Jag har gjort de uppgifterna han velat att jag skulle göra men nu när jag är klar så börjar jag märka mina gamla vanor. Jag är lite den som konstant måste utmanas har jag märkt men nu när Steven inte kunnat göra det åt mig så fick jag helt enkelt försöka utmana mig själv. Hittade några tutorials som jag suttit med och en av dom blev jag väldigt nöjd med, speciellt då programmet som personen i tutorialen var en äldre version än de jag hade så det blev lite klurigare att försöka lösa vissa problem. Men som tur är så har jag lärt mig ett och annat av dessa 3 år och det var bra att jag fick användning för dom. Här är det klippet jag gjort (glöm inte att köra den i 720p):
Blev väldigt nöjd och tror jag kommer använda något liknande i min vikingafilm.
Så nu är det då 2 veckor kvar, slutspurten. Steven kommer dessutom tillbaka utvilad (förhoppningsvis) och utan en massa jobb av andra (han tänkte sätta igång med sin egen film) och säkert redo att sätta fart på mig nu det sista. Kommer bli intressant vad det kommer att ge mig. Känner nu att jag bara vill köra igång ordentligt så att jag är redo när jag kommer tillbaka till Sverige.
Så det var lite reflektioner denna gånger. More to come.
//KP
Och det ser jag på ett bra sätt. Att jag lyckats anpassa mig bättre än jag först trodde.
Sett och upplevt så mycket att jag har svårt att se att jag bara vart här i knappt 5 veckor. För att inte tala om allt som jag lärt mig - trots att Steven vart rätt upptagen med sina egna grejer. Så mycket som ska in. På en gång. Utan möjligheten att gå bakåt.
Så även fall jag lärt mig massor rent praktiskt såsom hur en story kan brytas ner och vilka regler dessa ska följa för att bli en lyckad berättelse, till tekniker för att måla storyboards till olika kompositioner under efterarbetet och så vidare så har mycket vart själva känslan av allting. Jag menar att jag är här, i Hollywood, på riktigt och träffa folk som jobbar inom det har vart minst lika givande som det tekniska.
Och precis som jag sa så är det väldigt mycket att ta in att jag har lite svårt att ta in allt på rätt sätt. Nog det som vart lite problem med Steven tidigare då vi inte riktigt förstått varandra. Nu har det vart relativt lugnt då Steven har vart borta i 2 veckor (han beräknas vara tillbaka på söndag). Jag har gjort de uppgifterna han velat att jag skulle göra men nu när jag är klar så börjar jag märka mina gamla vanor. Jag är lite den som konstant måste utmanas har jag märkt men nu när Steven inte kunnat göra det åt mig så fick jag helt enkelt försöka utmana mig själv. Hittade några tutorials som jag suttit med och en av dom blev jag väldigt nöjd med, speciellt då programmet som personen i tutorialen var en äldre version än de jag hade så det blev lite klurigare att försöka lösa vissa problem. Men som tur är så har jag lärt mig ett och annat av dessa 3 år och det var bra att jag fick användning för dom. Här är det klippet jag gjort (glöm inte att köra den i 720p):
Blev väldigt nöjd och tror jag kommer använda något liknande i min vikingafilm.
Så nu är det då 2 veckor kvar, slutspurten. Steven kommer dessutom tillbaka utvilad (förhoppningsvis) och utan en massa jobb av andra (han tänkte sätta igång med sin egen film) och säkert redo att sätta fart på mig nu det sista. Kommer bli intressant vad det kommer att ge mig. Känner nu att jag bara vill köra igång ordentligt så att jag är redo när jag kommer tillbaka till Sverige.
Så det var lite reflektioner denna gånger. More to come.
//KP
torsdag 23 februari 2012
Chillin' in the O.C.
Ja det var ju en stund sedan jag skrev här sist. Vart mycket på gång på sistone.
I tisdas så åkte jag iväg till Orange County för att stanna hos en vän till familjen.
Kit, som min morsa, samt äldre syskon var hos när de var i Los Angeles för en 17 år sedan ville gärna träffa näste person i Persson stegen så det passade ju bra när jag ändå var här.
Han och nån kvinna hämtade upp mig nere i Hollywood och vi åkte sedan hela vägen tillbaka till O.C, vilket var en ca 1,5 timma bilresa. Märks verkligen hur enormt stort det här stället är.
Så under veckan har jag varit hos Kit och lärt känna honom och han har stolt visat upp mig några av hans nästan 100 vapen han äger. Allt från gevär, till pistoler och äkta revolvrar från 1800-talet. Mycket intressant och Amerikanskt minst sagt. Har även fått åka med till hans Tennis träningar han verkar ha typ varje dag. Och tur är så finns det ett gym där som passar bättre för mig.
Det har dessutom varit riktigt varmt här de senaste dagarna ca 22-24C+ och då har det passat bra att ha pool tillgängligt.
Alla iskalla nätter jag spenderat i min morsas källare har till slut betalat av sig.
När det gäller jobb så har det vart lite halft denna veckan. Ett stort problem har varit att mitt internet inte funkat så bra och att ha en 60+ årig man som inte ens vet vad han gör har inte vart det lättaste. Som ett exempel när jag skulle koppla upp mig mot hans trådlösa nätverk och jag behövde hans kod så visste han inte vad jag pratade om. ''Jag behöver koden till din router så att jag kan koppla upp mig'' sa jag på klar engelska men det förstod han inte.
Då sa han att det var bara att skriva upp koden direkt på datorns skrivbord. Jag hade ju inte ens fått koden, samt att varför skulle jag skriva upp koden rätt på skrivbordet?
Det var både smått frustrerande, men ändå väldigt lustigt när han började peta på mina tagenter fast han uppenbarligen inte visste vad han höll på med. Det var som om jag skulle försöka starta en bil genom att på måfå börja trycka på en massa knappar på instrumentbrädan. Knappt att jag kunde hålla mig för skratt där.
Annars har jag mest jobbat med det som Steven har sagt åt mig att göra. Har inte hört av honom sen vi pratade sist och jag försöker ändå hålla mig igång med diverse grejer. Har precis börjat hålla på med en Animatic:en till Vikingaprojektet, vilket är en animation av storyboard bilderna.
Jag hade tänkt att försöka göra en riktig den här gången. Tidigare har jag satt ihop mina storyboard genom Premiere Pro programmet genom att ta varje bild i en sekvens och spela upp dom. Men skall istället försöka använda After Effects (som jag vill lära mig mer om) för att försöka göra lite häftigare animationer. Detta är dock inget jag och Steven direkt gått igenom han vill att jag ska ha klart manuset först, men har ju gjort klart 1/3 av manuset redan så kan väl testa.
Sedan skulle jag även vilja snacka med Steven om eventuella effekter som kan tänkas användas till filmen. Visserligen är detta en kortfilm som jag skriver och regisserar, men kommer att göra efterarbetet med. Dels för att jag vill ha mer kontroll över den delen, samt att jag vill lära mig After Effects mer. Skulle vilja veta vad det kan erbjuda filmen och vad jag, rent praktiskt måste tänka på när den filmas på plats. Om jag kommer behöva ha nån stor green screen (har jobbat lite med tracking i helgen) eller något liknande.
Eftersom Steven är mitt i Costa Ricas djungler just nu så är det inte så lätt att få tag i honom. Men han hör väl av sig tids nog. För övrigt är det tänkt att jag skall stanna här i O.C ett par dar till eftersom Kit skall åka till Missouri i 1-2 veckor och då är det nog bäst om jag drar tillbaka till Hollywood. Men mer om det kommer väl fram. Väntar mig en skön helg och hoppas ni har det samma.
Haj Haj//KP
I tisdas så åkte jag iväg till Orange County för att stanna hos en vän till familjen.
Kit, som min morsa, samt äldre syskon var hos när de var i Los Angeles för en 17 år sedan ville gärna träffa näste person i Persson stegen så det passade ju bra när jag ändå var här.
Han och nån kvinna hämtade upp mig nere i Hollywood och vi åkte sedan hela vägen tillbaka till O.C, vilket var en ca 1,5 timma bilresa. Märks verkligen hur enormt stort det här stället är.
Så under veckan har jag varit hos Kit och lärt känna honom och han har stolt visat upp mig några av hans nästan 100 vapen han äger. Allt från gevär, till pistoler och äkta revolvrar från 1800-talet. Mycket intressant och Amerikanskt minst sagt. Har även fått åka med till hans Tennis träningar han verkar ha typ varje dag. Och tur är så finns det ett gym där som passar bättre för mig.
Det har dessutom varit riktigt varmt här de senaste dagarna ca 22-24C+ och då har det passat bra att ha pool tillgängligt.
Alla iskalla nätter jag spenderat i min morsas källare har till slut betalat av sig.
När det gäller jobb så har det vart lite halft denna veckan. Ett stort problem har varit att mitt internet inte funkat så bra och att ha en 60+ årig man som inte ens vet vad han gör har inte vart det lättaste. Som ett exempel när jag skulle koppla upp mig mot hans trådlösa nätverk och jag behövde hans kod så visste han inte vad jag pratade om. ''Jag behöver koden till din router så att jag kan koppla upp mig'' sa jag på klar engelska men det förstod han inte.
Då sa han att det var bara att skriva upp koden direkt på datorns skrivbord. Jag hade ju inte ens fått koden, samt att varför skulle jag skriva upp koden rätt på skrivbordet?
Det var både smått frustrerande, men ändå väldigt lustigt när han började peta på mina tagenter fast han uppenbarligen inte visste vad han höll på med. Det var som om jag skulle försöka starta en bil genom att på måfå börja trycka på en massa knappar på instrumentbrädan. Knappt att jag kunde hålla mig för skratt där.
Annars har jag mest jobbat med det som Steven har sagt åt mig att göra. Har inte hört av honom sen vi pratade sist och jag försöker ändå hålla mig igång med diverse grejer. Har precis börjat hålla på med en Animatic:en till Vikingaprojektet, vilket är en animation av storyboard bilderna.
Jag hade tänkt att försöka göra en riktig den här gången. Tidigare har jag satt ihop mina storyboard genom Premiere Pro programmet genom att ta varje bild i en sekvens och spela upp dom. Men skall istället försöka använda After Effects (som jag vill lära mig mer om) för att försöka göra lite häftigare animationer. Detta är dock inget jag och Steven direkt gått igenom han vill att jag ska ha klart manuset först, men har ju gjort klart 1/3 av manuset redan så kan väl testa.
Sedan skulle jag även vilja snacka med Steven om eventuella effekter som kan tänkas användas till filmen. Visserligen är detta en kortfilm som jag skriver och regisserar, men kommer att göra efterarbetet med. Dels för att jag vill ha mer kontroll över den delen, samt att jag vill lära mig After Effects mer. Skulle vilja veta vad det kan erbjuda filmen och vad jag, rent praktiskt måste tänka på när den filmas på plats. Om jag kommer behöva ha nån stor green screen (har jobbat lite med tracking i helgen) eller något liknande.
Eftersom Steven är mitt i Costa Ricas djungler just nu så är det inte så lätt att få tag i honom. Men han hör väl av sig tids nog. För övrigt är det tänkt att jag skall stanna här i O.C ett par dar till eftersom Kit skall åka till Missouri i 1-2 veckor och då är det nog bäst om jag drar tillbaka till Hollywood. Men mer om det kommer väl fram. Väntar mig en skön helg och hoppas ni har det samma.
Haj Haj//KP
måndag 20 februari 2012
Down the rainbow.
Tja då har det gått ytterligare några dagar och jag tänkte passa på att summera helgen lite.
Steven drog ju iväg som jag tidigare talat om till Costa Rica och har väl både passat på att utforska närområdet på egen hand, samt passat på att jobba lite extra mycket.
Jag jobbade på lite i fredas med manuset, one linern, samt synopsisen.
Men lördagen tog jag mig en rast från allt jobb och drog ner ''down the sunshine strip''. Jag har länge velat besöka Rainbow, vilket är en Bar samt Grill nere på the Strip och där som många kändisar hänger, och speciellt rockers och sånt. Så var tvungen att kolla in det stället.
Så tog en promenad down the strip vilket var en längre bit att gå än jag trodde.
Sen när jag kommer till stället så blev jag smått förvånad. Stället var litet som attan. Såg inte ut som ett partyställe direkt. Men när jag kom in så var det mycket större där inne. Och väggarna var full med bilder på gamla rockartister och gitarrer med autografer och grejer på. Lite som Hard Rock i Göteborg.
Iallafall jag gick in och köpte mig en öl och eftersom jag kom dit själv så kikade jag mest runt bland allt som gick att se där inne. Så efter att ha druckit min andra öl så tyckte jag att det var dags att ta en partycigg (jäkla ovana jag har). Så ställer mig utanför bort mot vägen. En man i 50-års åldern stod brevid och rökte och talade i telefon och när han var klar så bestämde jag mig för att vara lite social.
Det visade sig att han var skådis, men jag kände inte igen honom. Han sa att det beror nog på att han praktiskt bara spelat småroller, men i en jäkla massa filmer genom hans +20 åriga karriär.
Hans namn var Jay Acovone och det är ingen idé att jag drar upp hans meriter. Det är en del så ni får kika själva:
http://www.imdb.com/name/nm0010264/
Hur som helst så snackade vi lite och jag berättade om varför jag var i LA och han verkade väldigt intresserad på att höra det jag hade att säga. Han nämnde även att han väntade på sin kompis och de höll på att ringa varann fram och tillbaka. När det sedan visade sig att hans kompis redan var inne i Rainbow så ville Jay att jag skulle följa med. Väl inne så stod en stor jäkla man framför mig - Det var Chuck Zito, en skådespelare som jag främst kommer ihåg från en av mina favorit tv-serier - Oz. Och jag var inte beredd på att det skulle vara han, än mindre en känd person över huvud taget.
Jay introducerade oss och jag fick en rejäl handskakning av Chuck. Jay sa att jag skulle sätta mig och vi satte oss vid det första bordet inne i resturangdelen av Rainbow, vid ett halvcirkelformat bord. Chuck beställde in mat medans jag och Jay tog oss var sin öl till. Vi snackade om allt möjligt och det kändes verkligen overkligt att sitta och prata med en av skådisarna till den serien som jag smög och såg om nätterna när jag var yngre (eftersom jag hade skola dagen efter). Och det kändes verkligen inte som om jag trängde mig på eller så. Chuck lät mig vara med i diskussionen och det verkade inte alls konstigt. Kort efter kom 2 italienska män till och satte sig vid bordet.
Jag hade nu Chuck, längst ut till min vänster, sen Jay, jag i mitten, Peter en stuntman och längst ut till höger satt en man som jag inte kände igen. Minns att han sa att han var fotograf för modemodeller iallafall. Det kändes iallafall kul att sitta där med dessa Italiensk/amerikaner och höra dom prata och skoja, beställa in öl och kaffe och det kändes verkligen som om jag var i ett avsnitt av Sopranos.
Sedan dök även frontmannen för rappgruppen Cypress Hill upp; Louis "B-Real" Freese vilket jag var tvungen att hälsa och ta ett kort med.
Sedan gick kvällen på och vi diskuterade allt möjligt och mycket motorcyklar blev det.
Jag fick även Chucks självbiografi som han drog ut i bilen för att hämta, samt att han skrev autograf i den och allt. Riktigt helylle snubbe, fast han ser ut som om han kan krossa en med sin tumme.
Jag fortsatte sedan iväg för att kika resten av Rainbow. Gick upp på övervåningen som kallas för ''Over the Rainbow'' och kikade på vad som fanns där med en till bar och lite sånt. Snackade med en man från Philadelphia och han berättade om sina resor i europa på 80-talet. Trevlig man.
Kvällen slutade med att jag mötte upp Jay igen och han ville att jag skulle ha hans facebook samt nummer. Han nämde att det var väldigt kul att se att ungdomen som kämpar sig upp för något och han ville gärna se vad jag kommer att göra för projekt samt att han gärna skulle vilja jobba med mig i framtiden.
Det var väldigt kul att höra. Sånt någon som mig behöver höra. Ger en lite hopp och något att sträva efter. Så visst om mitt feströkande är en ful ovana så är sanningen den att om jag inte gått ut för att röka så hade jag förmodligen träffat på Jay heller. Så gott kan komma ur ont med.
Iallafall.
Under söndagen ringde Steven från Costa Rica. Han hade kollat igenom mina 15 beats som jag hade skrivit för Vikingaprojektet och kom med lite synpunkter. Nu ska jag skriva manuset och vi började med att i detalj gå igenom fram tills första akten slutar. Och åter igen blev det stora ändringar i story och inriktningar, men det är kul. Det märks att kvalitén blir bättre för varje version av storyn vi går igenom. Verkar dessutom som om Steven hittar färre och färre ''fel'' i det jag skriver. Så antingen orkar han inte ta upp det eller så blir jag bättre (och orka prata om story är något han kan göra hur länge som helst).
Vi kom överens om några nya punkter, samt några ändringar så skulle jag sedan lämnat tillbaka den delen av manuset, vilket jag gjorde nu under måndagskvällen. Sedan ska han återkomma och vi ska gå igenom den igen och det som ska vara med på andra akten.
Men imorgon (tisdag) så åker jag bort till nånstans i O.C om jag inte fått det fel för att bo hos mannen som min mor och syster/storebror bodde hos när de var i LA för mer än 15 år sedan nu. Han ringde upp och ville gärna ha mig över. Så jag skall stanna där tills Steven kommer tillbaka och kommer fortsätta att jobba medans jag är där borta. Så det skall bli kul.
Uppdatering kommer.
Tackar för denna gången :)
//KP
Steven drog ju iväg som jag tidigare talat om till Costa Rica och har väl både passat på att utforska närområdet på egen hand, samt passat på att jobba lite extra mycket.
Jag jobbade på lite i fredas med manuset, one linern, samt synopsisen.
Men lördagen tog jag mig en rast från allt jobb och drog ner ''down the sunshine strip''. Jag har länge velat besöka Rainbow, vilket är en Bar samt Grill nere på the Strip och där som många kändisar hänger, och speciellt rockers och sånt. Så var tvungen att kolla in det stället.
Så tog en promenad down the strip vilket var en längre bit att gå än jag trodde.
Sen när jag kommer till stället så blev jag smått förvånad. Stället var litet som attan. Såg inte ut som ett partyställe direkt. Men när jag kom in så var det mycket större där inne. Och väggarna var full med bilder på gamla rockartister och gitarrer med autografer och grejer på. Lite som Hard Rock i Göteborg.
Iallafall jag gick in och köpte mig en öl och eftersom jag kom dit själv så kikade jag mest runt bland allt som gick att se där inne. Så efter att ha druckit min andra öl så tyckte jag att det var dags att ta en partycigg (jäkla ovana jag har). Så ställer mig utanför bort mot vägen. En man i 50-års åldern stod brevid och rökte och talade i telefon och när han var klar så bestämde jag mig för att vara lite social.
Det visade sig att han var skådis, men jag kände inte igen honom. Han sa att det beror nog på att han praktiskt bara spelat småroller, men i en jäkla massa filmer genom hans +20 åriga karriär.
Hans namn var Jay Acovone och det är ingen idé att jag drar upp hans meriter. Det är en del så ni får kika själva:
http://www.imdb.com/name/nm0010264/
Hur som helst så snackade vi lite och jag berättade om varför jag var i LA och han verkade väldigt intresserad på att höra det jag hade att säga. Han nämnde även att han väntade på sin kompis och de höll på att ringa varann fram och tillbaka. När det sedan visade sig att hans kompis redan var inne i Rainbow så ville Jay att jag skulle följa med. Väl inne så stod en stor jäkla man framför mig - Det var Chuck Zito, en skådespelare som jag främst kommer ihåg från en av mina favorit tv-serier - Oz. Och jag var inte beredd på att det skulle vara han, än mindre en känd person över huvud taget.
Jay introducerade oss och jag fick en rejäl handskakning av Chuck. Jay sa att jag skulle sätta mig och vi satte oss vid det första bordet inne i resturangdelen av Rainbow, vid ett halvcirkelformat bord. Chuck beställde in mat medans jag och Jay tog oss var sin öl till. Vi snackade om allt möjligt och det kändes verkligen overkligt att sitta och prata med en av skådisarna till den serien som jag smög och såg om nätterna när jag var yngre (eftersom jag hade skola dagen efter). Och det kändes verkligen inte som om jag trängde mig på eller så. Chuck lät mig vara med i diskussionen och det verkade inte alls konstigt. Kort efter kom 2 italienska män till och satte sig vid bordet.
Jag hade nu Chuck, längst ut till min vänster, sen Jay, jag i mitten, Peter en stuntman och längst ut till höger satt en man som jag inte kände igen. Minns att han sa att han var fotograf för modemodeller iallafall. Det kändes iallafall kul att sitta där med dessa Italiensk/amerikaner och höra dom prata och skoja, beställa in öl och kaffe och det kändes verkligen som om jag var i ett avsnitt av Sopranos.
Sedan dök även frontmannen för rappgruppen Cypress Hill upp; Louis "B-Real" Freese vilket jag var tvungen att hälsa och ta ett kort med.
Sedan gick kvällen på och vi diskuterade allt möjligt och mycket motorcyklar blev det.
Jag fick även Chucks självbiografi som han drog ut i bilen för att hämta, samt att han skrev autograf i den och allt. Riktigt helylle snubbe, fast han ser ut som om han kan krossa en med sin tumme.
Jag fortsatte sedan iväg för att kika resten av Rainbow. Gick upp på övervåningen som kallas för ''Over the Rainbow'' och kikade på vad som fanns där med en till bar och lite sånt. Snackade med en man från Philadelphia och han berättade om sina resor i europa på 80-talet. Trevlig man.
Kvällen slutade med att jag mötte upp Jay igen och han ville att jag skulle ha hans facebook samt nummer. Han nämde att det var väldigt kul att se att ungdomen som kämpar sig upp för något och han ville gärna se vad jag kommer att göra för projekt samt att han gärna skulle vilja jobba med mig i framtiden.
Det var väldigt kul att höra. Sånt någon som mig behöver höra. Ger en lite hopp och något att sträva efter. Så visst om mitt feströkande är en ful ovana så är sanningen den att om jag inte gått ut för att röka så hade jag förmodligen träffat på Jay heller. Så gott kan komma ur ont med.
Iallafall.
Under söndagen ringde Steven från Costa Rica. Han hade kollat igenom mina 15 beats som jag hade skrivit för Vikingaprojektet och kom med lite synpunkter. Nu ska jag skriva manuset och vi började med att i detalj gå igenom fram tills första akten slutar. Och åter igen blev det stora ändringar i story och inriktningar, men det är kul. Det märks att kvalitén blir bättre för varje version av storyn vi går igenom. Verkar dessutom som om Steven hittar färre och färre ''fel'' i det jag skriver. Så antingen orkar han inte ta upp det eller så blir jag bättre (och orka prata om story är något han kan göra hur länge som helst).
Vi kom överens om några nya punkter, samt några ändringar så skulle jag sedan lämnat tillbaka den delen av manuset, vilket jag gjorde nu under måndagskvällen. Sedan ska han återkomma och vi ska gå igenom den igen och det som ska vara med på andra akten.
Men imorgon (tisdag) så åker jag bort till nånstans i O.C om jag inte fått det fel för att bo hos mannen som min mor och syster/storebror bodde hos när de var i LA för mer än 15 år sedan nu. Han ringde upp och ville gärna ha mig över. Så jag skall stanna där tills Steven kommer tillbaka och kommer fortsätta att jobba medans jag är där borta. Så det skall bli kul.
Uppdatering kommer.
Tackar för denna gången :)
//KP
fredag 17 februari 2012
The Catalyst.
Okej då var det dags att påbörja allvaret.
Som jag tidigare talat om så har detta vikingaprojektet, en kortfilm som ska utspela sig och filmas på Gotland, blivit mer och mer seriöst. Praktiskt taget droppat allt annat.
Så nu när Steven drar till Costa Rica idag (fredag) och blir borta i ca två veckor så är det nu upp till mig att få så mycket gjort tills han kommer tillbaka. Vi har gått igenom en del om vad jag ska göra under tiden. Vi hade en liten ''lockerroom talk'' igår och gick igenom lite grundligt vad han vill att jag ska göra. Och planen ser lite ut så här:
- One liner. (Som ska beskriva projektet med några få ord. Som tex ''Two dreams, one reality''.
- Synopsis. Lite längre, men ändå kort sammanfattning av storyn. (Typ som baksidan på en dvd).
- Ha ett färdigt manus. (Vi kom fram till ett manus på mellan 8-12 sidor).
- Ha gjort en Visualboard, vilket är att man visar vad jag ska ha för känsla, utseende på filmen.
Detta är vad jag förväntas ha klart, dock är det bara början av detta projektet.
Tanken är som sagt att jag ska filma den på Gotland och göra den så seriös som möjligt.
Han vill att jag ska fixa en DP (director of photography) aka fotograf/kameraman för att sköta den delen. Steven vill även att jag kollar med skolan om kameror, eftersom DP inte säkert har sin egen utrustning. Och med det ville han även få sagt att jag kommer säkert få stå med egna utgifter till mycket av projektet. Objektiv, filter, lampor och även för att hyra platser, kläder, rekvisita och framför allt att anställa skådisar och allt annat som kan tänkas behöva.
Det betyder att jag kommer få vända på varenda krona för att få det att gå runt.
Även fall Steven sagt att han kan tänka sig att lägga pengar i projektet så kommer han inte att finansiera hela filmen. Och jag tror att han gör en smart grej där. För egentligen tror jag att han rent så bara skulle kunna stå för hela budgeten, men jag tror att han vill att jag ska lära mig hur det verkligen går till med det där. Hur det känns att riskera sina egna pengar, vilket i sin tur betyder att det tvingar mig att bli bättre och göra jobbet noggrannare.
Så jag märker att det är rätt hög press på mig just nu, och verkligen kommer att vara det sen. Jag kommer vara centrumet i hela det här projektet. Det är till mig alla kommer för att veta vad de ska göra och min vision som ska bli bild. Jag ska få allt att funka.
Så jag vet att när jag väl är på plats för det här så kommer jag att bli han här:
Det här projektet är det som jag har tänkt att ha som examensarbete. Det ska dessutom bli mitt callingcard. Det jag kan visa upp för en arbetsgivare och de kan se att här är någon med talang och som verkligen jobbar till sitt yttersta för att få det bra. Det går inte att gå tillbaka nu och samtidigt som pressen är hög, så kan jag knappt vänta på att få sätta igång på riktigt.
//KP over and out.
Som jag tidigare talat om så har detta vikingaprojektet, en kortfilm som ska utspela sig och filmas på Gotland, blivit mer och mer seriöst. Praktiskt taget droppat allt annat.
Så nu när Steven drar till Costa Rica idag (fredag) och blir borta i ca två veckor så är det nu upp till mig att få så mycket gjort tills han kommer tillbaka. Vi har gått igenom en del om vad jag ska göra under tiden. Vi hade en liten ''lockerroom talk'' igår och gick igenom lite grundligt vad han vill att jag ska göra. Och planen ser lite ut så här:
- One liner. (Som ska beskriva projektet med några få ord. Som tex ''Two dreams, one reality''.
- Synopsis. Lite längre, men ändå kort sammanfattning av storyn. (Typ som baksidan på en dvd).
- Ha ett färdigt manus. (Vi kom fram till ett manus på mellan 8-12 sidor).
- Ha gjort en Visualboard, vilket är att man visar vad jag ska ha för känsla, utseende på filmen.
Detta är vad jag förväntas ha klart, dock är det bara början av detta projektet.
Tanken är som sagt att jag ska filma den på Gotland och göra den så seriös som möjligt.
Han vill att jag ska fixa en DP (director of photography) aka fotograf/kameraman för att sköta den delen. Steven vill även att jag kollar med skolan om kameror, eftersom DP inte säkert har sin egen utrustning. Och med det ville han även få sagt att jag kommer säkert få stå med egna utgifter till mycket av projektet. Objektiv, filter, lampor och även för att hyra platser, kläder, rekvisita och framför allt att anställa skådisar och allt annat som kan tänkas behöva.
Det betyder att jag kommer få vända på varenda krona för att få det att gå runt.
Även fall Steven sagt att han kan tänka sig att lägga pengar i projektet så kommer han inte att finansiera hela filmen. Och jag tror att han gör en smart grej där. För egentligen tror jag att han rent så bara skulle kunna stå för hela budgeten, men jag tror att han vill att jag ska lära mig hur det verkligen går till med det där. Hur det känns att riskera sina egna pengar, vilket i sin tur betyder att det tvingar mig att bli bättre och göra jobbet noggrannare.
Så jag märker att det är rätt hög press på mig just nu, och verkligen kommer att vara det sen. Jag kommer vara centrumet i hela det här projektet. Det är till mig alla kommer för att veta vad de ska göra och min vision som ska bli bild. Jag ska få allt att funka.
Så jag vet att när jag väl är på plats för det här så kommer jag att bli han här:
Det här projektet är det som jag har tänkt att ha som examensarbete. Det ska dessutom bli mitt callingcard. Det jag kan visa upp för en arbetsgivare och de kan se att här är någon med talang och som verkligen jobbar till sitt yttersta för att få det bra. Det går inte att gå tillbaka nu och samtidigt som pressen är hög, så kan jag knappt vänta på att få sätta igång på riktigt.
//KP over and out.
söndag 12 februari 2012
The Vikings are coming.
Tjena.
Jag har fått en liten request om att jag ska förklara lite närmare vad dessa ''beats'' handlar om som jag i delar talat om tidigare. Så tänker inledningsvis börja med det.
Jag jobbar som tidigare sagt genom en bok som heter ''Save the Cat'' i denna boken så handlar mycket om något som författaren själv kallar för: ''Blake Snyder beat sheet'' och är uppkallat efter honom själv efter som det är han som delat upp filmerna i dessa delar. Han är själv manusförfattare och har under årens gång skapat detta för att göra det lättare för honom att skriva. Så här ser hela schemat ut med alla 15 delarna och jag skriver kort vad de går ut på .Det inom parentes är ungefär på vilken sida eller minut i filmen som dessa händelser sker:
Jag har fått en liten request om att jag ska förklara lite närmare vad dessa ''beats'' handlar om som jag i delar talat om tidigare. Så tänker inledningsvis börja med det.
Jag jobbar som tidigare sagt genom en bok som heter ''Save the Cat'' i denna boken så handlar mycket om något som författaren själv kallar för: ''Blake Snyder beat sheet'' och är uppkallat efter honom själv efter som det är han som delat upp filmerna i dessa delar. Han är själv manusförfattare och har under årens gång skapat detta för att göra det lättare för honom att skriva. Så här ser hela schemat ut med alla 15 delarna och jag skriver kort vad de går ut på .Det inom parentes är ungefär på vilken sida eller minut i filmen som dessa händelser sker:
1. Opening Image (1): Öppningsscenen. En scen som summerar vad filmen skall handla om. Öppningen på Star Wars eller Sagan om Ringen är bra exempel.
2. Theme Stated (5): Det är temat på handlingen och vad en film egentligen handlar om. Och det är oftast något subtilt som tex ''kärlek övervinner allt'' eller ''familjen är viktigare en materiella saker''.
3. Set-up (1-10): Det är de första 10 minuterna av filmen och det är här vi lär känna karaktärerna och alla karaktärerna i första akten. Alla huvudkaraktärer bör visas upp här.
4. Catalyst (12): Detta är det som får fart på handlingen. En händelse som tex när Luke Skywalker träffar Ben Kenobi och får erbjudandet att lära sig ''the force''.
5. Debate (12-25): Det är här som huvudkaraktären tvekar och tänker på för och nackdelarna. För att ta star wars igen (flesta har ju sett den så det funkar som exempel) så tvekar Luke att följa ''the force'' och menar på att han har ett jobb och hem att sköta.
6. Break into 2 (25) Det är här som huvudkaraktären lämnar sin gamla värld bakom sig. Det finns nu ingen återvändo. Det är också något som huvudkaraktären måste välja själv. Som när Lukes farbror dör och han sedan beslutar sig för att hänga med Kenobi.
7. B Story (30): Detta brukar kallas för ''Buddy Love'' och det kan antingen vara att filmens ''love interest'' introduceras eller vänskapen mellan två personen.
8. Fun and Games (30-55): Denna delen är som det låter lite av lektemat. Filmtrailers innehåller till största delen av material från filmens fun and games.
9. Midpoint (55): Halvan av filmen. Här brukar oftast det vända sig antingen till det bättre eller till det sämre.
10. Bad Guys Close In (55-75): Som det låter. Ofta att karaktären vinner en falsk vinst, och att ''the bad guys'' samlar ihop sig för en ny erövring.
11. All Is Lost (75): Här som allt står som sämst till för huvudkaraktären. Allt verkar förlorat, men det är en falsk förlust.
12. Dark Night of the Soul (75-85): Denna delen innehåller ofta döden för någon. Ofta en mentor precis som när Ben Kenobi dör i starwars. Detta är också här där vi får se hur huvudkaraktären reagerar och mår efter det.
13. Break into 3 (85): Huvudkaraktären samlar ihop sig.
14. Finale (85-110): Som det låter. Huvudkaraktären ingår en sista strid som denne till slut vinner.
15. Final Image (110): Sista bilden. En liten regel är att den skall vara motsatsen till öppningsbilden. Så om karaktären i början är svag och vilsen så ska denne i sista bilden vara stark och säker.
Jag hoppas att jag fått fram rätt nu och det går att förstå vad jag vill ha fram. Ursäktar om jag missat eller skrivit fel på någon av punkterna. Jag håller själv på att jobbar med detta och försöker lära mig det utantill. Annars är ett tips att skaffa boken.
I övrigt kom Stevens kompisar från Sverige hit i fredas. Den ene John, är Amerikan men som bor i Sverige och är vd för Imagine studios i Sverige. Den andre, Nicholas (Niklas) ursäktar vilket jag skrev fel, var tidigare vd för det Svenska spelföretaget Starbreeze, som gjort Riddick spelet bland annat. Två väldigt trevliga typer för övrigt. Jag, Steven, John, Nicholas och Stevens granne Steve (var därför jag inte kom ihåg hans namn innan) drog till en shushiresturang/krog som fanns på Sunset strip. Jag är inte så förtjust i sushi men var villig att ge det en chans och vissa grejer funkade.
Nicholas till min höger, John till min vänster.
Vi drog sedan till något uteställe där Steven kände dörrvakten. Kommer inte ihåg vad stället hette men sheet. Går inte ens att jämföra med svenska uteställen. Steven fixade oss ett eget bord med fri dricka (kan tänka mig att det inte var billigt).
Men det var i fredas. Resten av helgen har jag jobbat med ett nytt projekt som det är tänkt att jag ska göra i samband med mitt examensarbete. Jag har dock ingen aning om vad examensarbetet kräver och tanken är att man skall inrikta sig på något ämne, vet dock inte än hur jag ska impelementera detta till filmen. Får tala med mina lärare senare om det, annars får jag hitta på något annat.
Idén är i alla fall att jag ska göra en kortfilm om Vikingar som utspelar sig på Gotland. Jag och Steven har bollat idéer och kommit fram till något minst sagt intressant. Han har sagt att han till och med kan tänka sig att lägga pengar i projektet (beroende på hur det ser ut). Så jag har gjort en Beat Sheet, av storyn och även talat med folk kunniga inom den kulturen som är redo att hjälpa mig med den info jag behöver. Även kikat på att man kan söka produktionsbidrag på Gotlandsfilm vilket hade vart bra.
Så ser det ut för tillfället. Nu drar Steven iväg på fredag så jag antar att denna veckan kommer att handla mest om att se till att jag har saker att göra under tiden han är borta.
Yes så fick det bli så länge. Och för övrigt om någon annan har synpunkter på bloggen, vad jag bör skriva mer, mindre om så är det bara att höra av sig.
//KP
fredag 10 februari 2012
A trip to Burbank.
Precis som alla upplevelser så måste det någon gång slå tillbaka eller i alla fall gå neråt.
Och för mig så var det väl först igår som detta slaget till slut kom, men det var väntat.
Jag har tidigare berättat om de projekten som jag gjort ''beats'' till och det är som sagt en story som man delar upp i 15 mindre delar för att sedan sammanfatta händelserna i storyn.
Så tex man har en Öppning: ''Killen vaknade i sin säng'' ett Tema: (filmens handling) ''Var försiktig med vad du önskar dig'' En händelse som startar storyn: ''En kille bankar på dörren och vill ha tillbaka sina pengar'' osv osv. Så när jag skriver storyn till mina projekt och speciellt Chewbaccafilmen så måste jag ha med alla dessa delarna, vilket inte är helt lätt att tänka ut. För även om det är en kortfilm som brukar vara mellan 5-20 minuter så måste jag ändå skriva beatsen som om det var en 110 minuters film.
Så har läst boken och försökt så gott jag kan med att få med alla beats i min story. Problemet var att jag kom på storyn medan jag skrev den och det blev lite grejer som jag skrev bara för att fylla ut schemat. Och sedan minns jag att det stod i boken att man ska hålla det kort. Varje beat ska vara en eller två rader och när jag pratat med Steven så har han hållit med.
Problemet var då igår kväll då jag skulle visa upp mitt färdiga beat och vi skulle gå igenom alla delarna så gick det inte riktigt som jag hade räknat med. Vi gick igenom arbetet och vissa grejer tyckte han var bra och vissa sa han att det saknades grejer och där var då jag försökte förklara vad jag menade, men han tyckte inte om att bli avbruten. Och för mig så är det lite svårt om jag inte ens kan ge mina synpunkter förrän han är klar med hela genomgången. Så för mig liksom att om han fastnar på beat 8 och pratar om att han inte förstår vad jag vill säga, eller att det var dåligt gjort eller vad så vill jag gärna ta upp det just då och inte när han är helt klar. Dels för att jag lite funkar så. Ta punkt för punkt, dels för att jag blir förvirrad om det kommer massa punkter och jag samtidigt ska komma ihåg min förklaring.
Så när jag avbröt honom (när jag trodde att jag fick rum att förklara mig) så blev han lite irriterad och drog nån grej om att det är så svenskt att vara sån. Och jag vet inte. Tyckte inte riktigt att det hade med saken att göra just då. Sen klagade han på hur jag skrivit själva beatsen. Att det var kort och inte tillräckligt detaljerat. (Dock var det ju svårt att skriva om en hel öppningsscen med ca 2 rader text, som det stod i boken och som Steven sagt själv). Nej men då skulle jag beskriva mer ingående. Hur det ser ut, beskriva scenen istället för något abstrakt som ''han mådde illa''. Men ja 2 rader. Det retade mig lite, samtidigt som att jag inte fick förklara mig när vi väl talade om den delen, utan fick vänta tills han var klar.
En annan grej var när vi sedan tog de bra delarna jag gjort och vi samtalade fram en ny story och Steven är väldigt duktig på det när han kommer in i det. Väldigt fantasifull och kunnig, vilket jag uppskattar. Men när vi sedan snackat ihop oss på den nya storyn som jag skulle sammanställa på 15 beats så kom jag knappt ihåg något från det vi precis pratade om. Det var så mycket och jag märkte att jag behövde lite noteringar från varje del. Steven fortsatte att jobba med sin film och jag försökte skriva några noteringar, men jag fastnade rätt snabbt. Jag bad honom att tala om en gång till så jag kunde notera. Då blev han istället lite sur och sa att det inte var han som skulle skriva storyn utan jag. Men samtidigt så är det ju vårt projekt eftersom jag inte har full frihet med storyn utan han tar det jag har skrivit och väljer och vrakar, samtidigt som han lägger in mer grejer. Så det var ett litet ''nederlag'' eftersom jag lite tappade lusten där.
Jag har inget problem med kritik, men jag måste ändå kunna känna att jag ska våga fråga utan att det ska behöva bli någon scen. Jag är ny här och ny med det här och det är mycket att ta in. Bara dessa 15 beatsen hade jag aldrig hört talas om eller tänkt på innan och han retar sig lite på att jag inte lärt mig dom utantill än. Men sen stack Steven iväg på nån fest han blev bjuden till och jag kände att jag behövde det lite. Skönt att sitta själv hemma några timmar, hinna samla sig och det slutade med att jag skrev 15 nya beats som var bättre utformade än det tidigare.
Man kan tycka att jag låter lite negativ mot Steven, men det är ju så allt är. Alla är ju inte glada och positiva hela tiden. Sedan brukar Steven komma med någon subtil liten ursäkt kort efter hans små utbrott. Jag tror att pga att Steven jobbat så hårt på sistone har gjort att det känns lite som att jag är här lite på fel tid. För ena stunden är han hur glad som helst, vill visa mig runt i LA, visa mig jobbtekniker, prata om nya storys, planera inför framtida projekt. Och i ena stunden så är han mer tillbakadragen, lite gnällig, verkar stressad och trött.
Han har förklarat att han jobbat ständigt utan paus sen mitten av december. Han får mer och mer grejer på sig. Dock ska han till Costa Rica i två veckor nu på freda (17:e) för att komma bort, vilket betyder att jag kommer ha hans lägenhet själv under den tiden. Så det kommer bli intressant.
Så idag (fredag 10:e) skulle Steven på något ärende i Burbank och jag fick gärna hänga på, vilket jag såklart ville (det är ju där många filmstudior ligger).
Steven körde mig till Warner Brothers porten. Vi skulle inte dit men för skojs skull så jag kunde få ta några bilder.
Ser ni loggan? :P
Steven hittade på nån historia om att han kört fel och han fick konstigt nog tillåtelse att göra en U-sväng innanför portarna. Så kan iallafall säga att jag vart inne ;)
Och här har ni Disney Animation Studios :)
Och på tillbakavägen. Här ser ni kanske Warner Brothers vattentorn.
När jag tog det här kortet så tyckte jag att det räckte med bilder. Så la ner mobilen i fickan och sedan går två män längst med trottoaren. Steven ropar att den ene är Seth Rogen och jag såg det inte först. Seth har en ganska alldagligt utseende men sen när jag kollade noggrannare så visst fan var det han. Och jag har heller inte ta något kort. Kul men typiskt.
Och för mig så var det väl först igår som detta slaget till slut kom, men det var väntat.
Jag har tidigare berättat om de projekten som jag gjort ''beats'' till och det är som sagt en story som man delar upp i 15 mindre delar för att sedan sammanfatta händelserna i storyn.
Så tex man har en Öppning: ''Killen vaknade i sin säng'' ett Tema: (filmens handling) ''Var försiktig med vad du önskar dig'' En händelse som startar storyn: ''En kille bankar på dörren och vill ha tillbaka sina pengar'' osv osv. Så när jag skriver storyn till mina projekt och speciellt Chewbaccafilmen så måste jag ha med alla dessa delarna, vilket inte är helt lätt att tänka ut. För även om det är en kortfilm som brukar vara mellan 5-20 minuter så måste jag ändå skriva beatsen som om det var en 110 minuters film.
Så har läst boken och försökt så gott jag kan med att få med alla beats i min story. Problemet var att jag kom på storyn medan jag skrev den och det blev lite grejer som jag skrev bara för att fylla ut schemat. Och sedan minns jag att det stod i boken att man ska hålla det kort. Varje beat ska vara en eller två rader och när jag pratat med Steven så har han hållit med.
Problemet var då igår kväll då jag skulle visa upp mitt färdiga beat och vi skulle gå igenom alla delarna så gick det inte riktigt som jag hade räknat med. Vi gick igenom arbetet och vissa grejer tyckte han var bra och vissa sa han att det saknades grejer och där var då jag försökte förklara vad jag menade, men han tyckte inte om att bli avbruten. Och för mig så är det lite svårt om jag inte ens kan ge mina synpunkter förrän han är klar med hela genomgången. Så för mig liksom att om han fastnar på beat 8 och pratar om att han inte förstår vad jag vill säga, eller att det var dåligt gjort eller vad så vill jag gärna ta upp det just då och inte när han är helt klar. Dels för att jag lite funkar så. Ta punkt för punkt, dels för att jag blir förvirrad om det kommer massa punkter och jag samtidigt ska komma ihåg min förklaring.
Så när jag avbröt honom (när jag trodde att jag fick rum att förklara mig) så blev han lite irriterad och drog nån grej om att det är så svenskt att vara sån. Och jag vet inte. Tyckte inte riktigt att det hade med saken att göra just då. Sen klagade han på hur jag skrivit själva beatsen. Att det var kort och inte tillräckligt detaljerat. (Dock var det ju svårt att skriva om en hel öppningsscen med ca 2 rader text, som det stod i boken och som Steven sagt själv). Nej men då skulle jag beskriva mer ingående. Hur det ser ut, beskriva scenen istället för något abstrakt som ''han mådde illa''. Men ja 2 rader. Det retade mig lite, samtidigt som att jag inte fick förklara mig när vi väl talade om den delen, utan fick vänta tills han var klar.
En annan grej var när vi sedan tog de bra delarna jag gjort och vi samtalade fram en ny story och Steven är väldigt duktig på det när han kommer in i det. Väldigt fantasifull och kunnig, vilket jag uppskattar. Men när vi sedan snackat ihop oss på den nya storyn som jag skulle sammanställa på 15 beats så kom jag knappt ihåg något från det vi precis pratade om. Det var så mycket och jag märkte att jag behövde lite noteringar från varje del. Steven fortsatte att jobba med sin film och jag försökte skriva några noteringar, men jag fastnade rätt snabbt. Jag bad honom att tala om en gång till så jag kunde notera. Då blev han istället lite sur och sa att det inte var han som skulle skriva storyn utan jag. Men samtidigt så är det ju vårt projekt eftersom jag inte har full frihet med storyn utan han tar det jag har skrivit och väljer och vrakar, samtidigt som han lägger in mer grejer. Så det var ett litet ''nederlag'' eftersom jag lite tappade lusten där.
Jag har inget problem med kritik, men jag måste ändå kunna känna att jag ska våga fråga utan att det ska behöva bli någon scen. Jag är ny här och ny med det här och det är mycket att ta in. Bara dessa 15 beatsen hade jag aldrig hört talas om eller tänkt på innan och han retar sig lite på att jag inte lärt mig dom utantill än. Men sen stack Steven iväg på nån fest han blev bjuden till och jag kände att jag behövde det lite. Skönt att sitta själv hemma några timmar, hinna samla sig och det slutade med att jag skrev 15 nya beats som var bättre utformade än det tidigare.
Man kan tycka att jag låter lite negativ mot Steven, men det är ju så allt är. Alla är ju inte glada och positiva hela tiden. Sedan brukar Steven komma med någon subtil liten ursäkt kort efter hans små utbrott. Jag tror att pga att Steven jobbat så hårt på sistone har gjort att det känns lite som att jag är här lite på fel tid. För ena stunden är han hur glad som helst, vill visa mig runt i LA, visa mig jobbtekniker, prata om nya storys, planera inför framtida projekt. Och i ena stunden så är han mer tillbakadragen, lite gnällig, verkar stressad och trött.
Han har förklarat att han jobbat ständigt utan paus sen mitten av december. Han får mer och mer grejer på sig. Dock ska han till Costa Rica i två veckor nu på freda (17:e) för att komma bort, vilket betyder att jag kommer ha hans lägenhet själv under den tiden. Så det kommer bli intressant.
Så idag (fredag 10:e) skulle Steven på något ärende i Burbank och jag fick gärna hänga på, vilket jag såklart ville (det är ju där många filmstudior ligger).
Steven körde mig till Warner Brothers porten. Vi skulle inte dit men för skojs skull så jag kunde få ta några bilder.
Ser ni loggan? :P
Steven hittade på nån historia om att han kört fel och han fick konstigt nog tillåtelse att göra en U-sväng innanför portarna. Så kan iallafall säga att jag vart inne ;)
Och här har ni Disney Animation Studios :)
Och på tillbakavägen. Här ser ni kanske Warner Brothers vattentorn.
När jag tog det här kortet så tyckte jag att det räckte med bilder. Så la ner mobilen i fickan och sedan går två män längst med trottoaren. Steven ropar att den ene är Seth Rogen och jag såg det inte först. Seth har en ganska alldagligt utseende men sen när jag kollade noggrannare så visst fan var det han. Och jag har heller inte ta något kort. Kul men typiskt.
Sedan bar det tillbaka hem och senare idag skall Steven hämta upp en av sina polare på flygplatsen, sedan är det tänkt att vi ska ut på krogen. Så det kommer bli trevligt. Gött att koppla av lite efter en veckas hårt arbete (och det som väntar i helgen). Men tackar för mig.
//KP
//KP
torsdag 9 februari 2012
Take the red or the blue pill?
Ja då har det gått ytterligare några dagar och det har inte hänt så speciellt mycket.
Bara jobbat på som vanligt, mest med Chewbacca projektet. Är egentligen färdig men väntar in feedback från Steven så fort han är klar med sina grejer. Så mest har jag fortsatt förfina mina grejer och jobbat lite med att måla storyboard och så. Kolla film (för att lära mig tekniker och hur hur storyn är upplagd) bla. Man kan verkligen se att se flesta filmer följer samma grundläggande mönster.
En annan kul händelse var nu i måndags när jag och Steven var och handlade. Först letade vi efter en Chewbaccakostym som vi kunde använda i den kommande kortfilmen. Vi åkte till något ställe i Hollywood, en affär med bara sånna grejer och det fanns hur mycket Halloweendräkter och liknande som helst. Affären hade 3 dräkter av den sorten vi sökte efter och de två billigaste var inga att ha. Den ene hade en mask av plast och den andre såg inte verklig nog ut. Den tredje mötte våra krav men kostade 500 dollar. Det var mer än Steven hade tänkt för en dräkt som bara skulle användas en gång. Vilket jag förstår. Så vi lämnade affären tomhänta, men vi fixar la något från nätet eller så.
Sedan fortsatte vi till en mataffär som var riktigt skum. Till utsidan såg det ut som en blomsteraffär, men väl inne så var det som en helt vanlig affär. Skumt som attans.
Jag och Steven handlade lite grejer och sedan åkte vi därifrån. Men precis som vi skulle åka ut från infarten så gick en man förbi som såg väldigt bekant ut. Mina hastiga hjärnsynapser letade hastigt bland mitt minnesförråd och fick fram namnet på en skådis vid namn Laurence Fishburne. Och för er som inte vet vem det är (eller för lata för att googla) så är det mannen som kanske mest är känd för sin roll som Morpheus av The Matrix trilogin. Samt att han även vart med rätt flitigt i CSI:Las Vegas för er som kikat på det. Bild på mannen i alla fall:
Jag vinkade åt honom och sedan fortsatte vi iväg på vägarna. Men sen började Steven ångra sig iom att han jobbat med Laurence tidigare (när Steven höll på med Motion Capture till Matrix 2 och 3).
Dock hade han ett dilemma eftersom som han skulle vilja ha med Laurence i sin kommande film och det skulle se illa ut att bara kasta sig fram till någon skådis på dennes fria tid. Och det förstår jag och respekterar. Men Steven frågade ändå om jag vill träffa honom. Och jag var lite sådär på tanken först eftersom han redan sett oss i bilen. Men sen sket jag i det. Man måste våga chansa lite ibland med. Hade jag inte vart sån så hade jag aldrig ens vart i Los Angeles nu.
Så Steven vände om och tillbaka till affären. Han stannade kvar i bilen medans jag gick tillbaka in i affären. Jag kikade runt lite men gick strax till vänster åt charkdelen av affären (affären är rätt liten så alla hyllor och varor gör att utrymmerna inte är så värst stora). Väl framför charken så såg jag Laurence som tittade på lite kött. Jag gick fram till honom och räckte fram min hand.
Han tog min hand och uppträdde allmänt trevligt. Jag frågade om jag fick ta ett kort, men det var han inte så haj på. Förstående iofs.
Men sen förklarade jag vem jag var och om min ''chef'' som hade jobbat med honom på Matrix, vilket jag tror fick honom att sänka sin ''guard''. Jag talade om att jag var Svensk som hade praktik hos Steven och så och vi snackade en kort stund tills jag kände att jag inte ville dröja mig kvar. Jag tackade för mig och Laurence önskade mig lycka till. Och det var en minst sagt minnesvärd stund som jag alla gånger hade ångrat om jag inte vågat ta steget.
Sedan en annan god nyhet är att jag blivit beviljad merkostnadslånet från CSN. Det betyder att jag får tillbaka de 7244 kr som jag lagt ut på biljett och försäkring till den här resan. Och det var minsann på tiden. Har inte direkt mycket kvar av dom dryga 4000 kronorna jag hade när jag kom hit. Så hoppas att utbetalningarna sker fort nu. Och jag tackar min käre mor för att ha sett till att det blev av ordentligt.
Nej nu ska jag allt söva. Så tackar för mig och natti.
//KP
Bara jobbat på som vanligt, mest med Chewbacca projektet. Är egentligen färdig men väntar in feedback från Steven så fort han är klar med sina grejer. Så mest har jag fortsatt förfina mina grejer och jobbat lite med att måla storyboard och så. Kolla film (för att lära mig tekniker och hur hur storyn är upplagd) bla. Man kan verkligen se att se flesta filmer följer samma grundläggande mönster.
En annan kul händelse var nu i måndags när jag och Steven var och handlade. Först letade vi efter en Chewbaccakostym som vi kunde använda i den kommande kortfilmen. Vi åkte till något ställe i Hollywood, en affär med bara sånna grejer och det fanns hur mycket Halloweendräkter och liknande som helst. Affären hade 3 dräkter av den sorten vi sökte efter och de två billigaste var inga att ha. Den ene hade en mask av plast och den andre såg inte verklig nog ut. Den tredje mötte våra krav men kostade 500 dollar. Det var mer än Steven hade tänkt för en dräkt som bara skulle användas en gång. Vilket jag förstår. Så vi lämnade affären tomhänta, men vi fixar la något från nätet eller så.
Sedan fortsatte vi till en mataffär som var riktigt skum. Till utsidan såg det ut som en blomsteraffär, men väl inne så var det som en helt vanlig affär. Skumt som attans.
Jag och Steven handlade lite grejer och sedan åkte vi därifrån. Men precis som vi skulle åka ut från infarten så gick en man förbi som såg väldigt bekant ut. Mina hastiga hjärnsynapser letade hastigt bland mitt minnesförråd och fick fram namnet på en skådis vid namn Laurence Fishburne. Och för er som inte vet vem det är (eller för lata för att googla) så är det mannen som kanske mest är känd för sin roll som Morpheus av The Matrix trilogin. Samt att han även vart med rätt flitigt i CSI:Las Vegas för er som kikat på det. Bild på mannen i alla fall:
Jag vinkade åt honom och sedan fortsatte vi iväg på vägarna. Men sen började Steven ångra sig iom att han jobbat med Laurence tidigare (när Steven höll på med Motion Capture till Matrix 2 och 3).Dock hade han ett dilemma eftersom som han skulle vilja ha med Laurence i sin kommande film och det skulle se illa ut att bara kasta sig fram till någon skådis på dennes fria tid. Och det förstår jag och respekterar. Men Steven frågade ändå om jag vill träffa honom. Och jag var lite sådär på tanken först eftersom han redan sett oss i bilen. Men sen sket jag i det. Man måste våga chansa lite ibland med. Hade jag inte vart sån så hade jag aldrig ens vart i Los Angeles nu.
Så Steven vände om och tillbaka till affären. Han stannade kvar i bilen medans jag gick tillbaka in i affären. Jag kikade runt lite men gick strax till vänster åt charkdelen av affären (affären är rätt liten så alla hyllor och varor gör att utrymmerna inte är så värst stora). Väl framför charken så såg jag Laurence som tittade på lite kött. Jag gick fram till honom och räckte fram min hand.
Han tog min hand och uppträdde allmänt trevligt. Jag frågade om jag fick ta ett kort, men det var han inte så haj på. Förstående iofs.
Men sen förklarade jag vem jag var och om min ''chef'' som hade jobbat med honom på Matrix, vilket jag tror fick honom att sänka sin ''guard''. Jag talade om att jag var Svensk som hade praktik hos Steven och så och vi snackade en kort stund tills jag kände att jag inte ville dröja mig kvar. Jag tackade för mig och Laurence önskade mig lycka till. Och det var en minst sagt minnesvärd stund som jag alla gånger hade ångrat om jag inte vågat ta steget.
Sedan en annan god nyhet är att jag blivit beviljad merkostnadslånet från CSN. Det betyder att jag får tillbaka de 7244 kr som jag lagt ut på biljett och försäkring till den här resan. Och det var minsann på tiden. Har inte direkt mycket kvar av dom dryga 4000 kronorna jag hade när jag kom hit. Så hoppas att utbetalningarna sker fort nu. Och jag tackar min käre mor för att ha sett till att det blev av ordentligt.
Nej nu ska jag allt söva. Så tackar för mig och natti.
//KP
söndag 5 februari 2012
One week done, six to go...
Ja folk då var första veckan avklarad, även fall det känns som en månad. Jag har sett och upplevt så mycket. Lite svårt att få in att det inte ens börjat än. Har 6 veckor kvar så.
Så nu i helgen har jag mest tagit det lugnt även fall jag fått en del jobb gjort med. Är klar med beatsen för både mitt egna lilla projekt och Chewbacca-projektet. Så Steven ska bara gå igenom dom och ge mig råd och synpunkter.
Men i fredas var Steven trött på jobb och ville ta mig ut på Sunset Strip. Vi hamnade på något ställe som jag inte vet vad och mötte på hans polare Joel. Vet inte vem han var, men han var schysst och så. I alla fall så kom sedan 4 äldre kvinnor (45+) från Texas och satte igång och raggade på Steven och Joel. Även mig till en början då de efter en gissningslek trodde jag var mellan 26 och 29 och när de fick redan på min verkliga ålder (22) så stod de med chockblicken, samtidigt som någon givetvis skulle dra repliken ''Du är lika gammal som min son eller jag kunde vart din morsa'' och jag har alltid undrat vad jag skall med den informationen till...
Väntar bara tills repliken ''du kunde vart min farsa'' dyker upp snart...
Men jaja jag struntade i det. Tyckte det var kul att skoja med dom om svenska ord och Sverige och sånt. Givetvis ville kvinnorna veta om Svenska män och hur dom är och sånt.
En annan kul grej var när vi upptäckte att skådespelerskan Drea de Matteo satt vid ett bord med en väninna inte långt från där vi just stod. Hon har vart med i massa grejer från Sopranos, till serien Joey och Desperate Housewives och massa filmer.
Fast jag tog det lugnt. Ville inte direkt kasta mig fram med en kamera så ignorerade henne först. Men efter att ha vart där hela kvällen och de fortfarande satt kvar så tänkte jag bara att det är la lika bra att fixa ett kort. Så här är resultatet (för dom som inte redan sett den):
Det är ett under att bilden blev någorlunda okej med tanke på hur trångt det var (jag satt praktiskt taget i hennes knä) och att jag var rätt bra i gasen vid den tidpunkten. Men hon var väldigt trevlig och skojade till det lite, inte alls så som man förväntar sig av sånna människor. Så det var trevligt.
Men ja kvällen fortsatte minst sagt. Men senare fick jag åka i Stevens polares vita Dodge Charger 2012 modell, vilket var riktigt awesome. Livin' the Entourage life, eh ;D
Jag och mannen (som jag såklart glömt namnet på) körde runt i Sunset lite, fixade oss nån korv med bröd och gick sedan in på nån bar och drack lite till och tjötade om allt möjligt. Trevlig kväll minst sagt. Och jag var rätt bra i gasen när jag kom hem till Steven. Så hinkade bara en jäkla massa vatten och la mig söv.
Sedan på Lördagen så var jag rätt bakis och ville bara fortsätta sova, men nej då skulle Steven jobba så det var bara att kliva upp. Lördagen blev mest en slappdag. Bara jobba på som vanligt, försöka bli av med bakfyllan och sen drog vi ut och käkade någon konstig hamburgare, men den var god.
Så idag Söndag har vart lite av en slappdag med, men vi beslöt oss att åka upp till ''bergen'' med Stevens kompis och hans hund ''Kyro'' vilket också skulle kunna räknas som en kändis eftersom han nyligen vart med i en musikvideo för Nicki Minaj.
Väldigt fin hund. Minst sagt.
Så vi gick runt där uppe och tog kort och hade det gött i den +23 gradiga värmen.
Så nu i helgen har jag mest tagit det lugnt även fall jag fått en del jobb gjort med. Är klar med beatsen för både mitt egna lilla projekt och Chewbacca-projektet. Så Steven ska bara gå igenom dom och ge mig råd och synpunkter.
Men i fredas var Steven trött på jobb och ville ta mig ut på Sunset Strip. Vi hamnade på något ställe som jag inte vet vad och mötte på hans polare Joel. Vet inte vem han var, men han var schysst och så. I alla fall så kom sedan 4 äldre kvinnor (45+) från Texas och satte igång och raggade på Steven och Joel. Även mig till en början då de efter en gissningslek trodde jag var mellan 26 och 29 och när de fick redan på min verkliga ålder (22) så stod de med chockblicken, samtidigt som någon givetvis skulle dra repliken ''Du är lika gammal som min son eller jag kunde vart din morsa'' och jag har alltid undrat vad jag skall med den informationen till...
Väntar bara tills repliken ''du kunde vart min farsa'' dyker upp snart...
Men jaja jag struntade i det. Tyckte det var kul att skoja med dom om svenska ord och Sverige och sånt. Givetvis ville kvinnorna veta om Svenska män och hur dom är och sånt.
En annan kul grej var när vi upptäckte att skådespelerskan Drea de Matteo satt vid ett bord med en väninna inte långt från där vi just stod. Hon har vart med i massa grejer från Sopranos, till serien Joey och Desperate Housewives och massa filmer.
Fast jag tog det lugnt. Ville inte direkt kasta mig fram med en kamera så ignorerade henne först. Men efter att ha vart där hela kvällen och de fortfarande satt kvar så tänkte jag bara att det är la lika bra att fixa ett kort. Så här är resultatet (för dom som inte redan sett den):
Det är ett under att bilden blev någorlunda okej med tanke på hur trångt det var (jag satt praktiskt taget i hennes knä) och att jag var rätt bra i gasen vid den tidpunkten. Men hon var väldigt trevlig och skojade till det lite, inte alls så som man förväntar sig av sånna människor. Så det var trevligt.
Men ja kvällen fortsatte minst sagt. Men senare fick jag åka i Stevens polares vita Dodge Charger 2012 modell, vilket var riktigt awesome. Livin' the Entourage life, eh ;D
Jag och mannen (som jag såklart glömt namnet på) körde runt i Sunset lite, fixade oss nån korv med bröd och gick sedan in på nån bar och drack lite till och tjötade om allt möjligt. Trevlig kväll minst sagt. Och jag var rätt bra i gasen när jag kom hem till Steven. Så hinkade bara en jäkla massa vatten och la mig söv.
Sedan på Lördagen så var jag rätt bakis och ville bara fortsätta sova, men nej då skulle Steven jobba så det var bara att kliva upp. Lördagen blev mest en slappdag. Bara jobba på som vanligt, försöka bli av med bakfyllan och sen drog vi ut och käkade någon konstig hamburgare, men den var god.
Så idag Söndag har vart lite av en slappdag med, men vi beslöt oss att åka upp till ''bergen'' med Stevens kompis och hans hund ''Kyro'' vilket också skulle kunna räknas som en kändis eftersom han nyligen vart med i en musikvideo för Nicki Minaj.
Väldigt fin hund. Minst sagt.
Så vi gick runt där uppe och tog kort och hade det gött i den +23 gradiga värmen.
Kyro med sin ägare har kul. De höll på att springa runt som fasen och tänk på att herren är 54 år gammal. Helt sjukt.
Huset där uppe är karaktären Tony Stark's hus i Iron Man.
Huset där uppe är karaktären Tony Stark's hus i Iron Man.
Så ja det har vart en väldigt trevlig dag och verkligen en trevlig helg. Nu blir det dags att fortsätta jobba och förbereda sig inför en ny vecka.
//KP
PS: Lider med folket i kyliga Sverige. Snacka om att jag åkte hit i precis rätt tid ;D
//KP
PS: Lider med folket i kyliga Sverige. Snacka om att jag åkte hit i precis rätt tid ;D
fredag 3 februari 2012
The girl in the golden dress.
Idag fick jag lust att dra på bio.
Hade sett att dom visade Skönheten och Odjuret 3D på någon biograf i Hollywood när jag var där igår. Men jag fick inte tid nog att se den eftersom jag åkte på touren istället. Men kommer ihåg att den bara visades idag (feb 2) så var det sista dan. Så klädde mig i de snygga kläderna jag köpt dagen innan och begav mig neråt:
När jag väl var framme på vad som var en väldigt liten biograf precis i centrumet så drog jag fram till kassan och fixade min biljett.
Det intressanta var väl inne i biografen (tyvärr har inga bilder från där inne eftersom jag stängde av mobilen innan). Jag gick fram till kassan där man köpte popcorn och grejer och såg att dom sålde nån slags slushpuppy. Ah sweet en sån skulle jag ha. Vad jag dock fick var något helt annat än vad jag var van med. Tänk er en vanlig dricka som tex Fanta. Frusen, fluffig Fanta. Det var som slushpuppy utan att det var is i eller något. Svårt att förklara men det var som att äta moln, med hallonsmak.
Aja efter den chocken så fortsatte jag in i biografen (och det verkade som om de bara hade en salong). Det verkade inte vara mycket folk där inne heller. Högst 10 pers när filmen började, och det var ju gött för mig. Dock var platserna konstigt placerade. Våra svenska biografer brukar ha en sluttning, men det hade inte den här. Alla platserna var på precis samma höjd och på ett rakt golv. Men när vi pratar om USA så ska de ju såklart överdriva allt så mycket det bara går och det kom inte den här biografen undan ifrån heller.
De hade väl en 5 lager dukar över den riktiga vita duken dessutom. Först en sån vanlig skyddsduk eller vad det är, sen när den åkte upp så var det en vit skärm. Sweet nu börjar filmen tänkte jag men nej då var det någon ljusshow eller vad det var. Och när den var över så åkte den upp och sendan typ 2 dukar som var bakom tills den riktiga skärmen visades. Äntligen.
Så då kördes några trailers som vanligt. Dock måste jag berätta om en av dom.
Trodde det först var en vanlig trailer för ett naturprogram. Var lite chimpanser och skit med - cool. Chimpanser är najs. Men sen kom ju den löjliga berättarrösten, och tydligen hade den här filmen en story eller nått när man får följa nån liten apa. Haha men trailern är så sjukt cheesy bara. Speciellt när musiken kommer igång också. Ville dö haha. Kika själva xD
I alla fall. När den och några andra trailers var över så åkte en av tygdukarna ner igen och jag väntade irriterat på filmen att börja. Men nej.
Istället kommer en tjej ut framför skärmen (som tydligen var en hel scen, vilket man inte kunde se från den vinkeln man satt på). Hon var klädd i en stor jäkla, guld/gul klänning och jag fattade att hon skulle föreställa karaktären Belle, från just filmen. Så hon dansade runt lite på scenen, sen började hon sjunga...
Då fick jag panik. Jag trodde att jag gått fel och istället in på en musikalteater. Kände hur paniken började fyllas i mig och att jag kolla runt omkring mig efter nödutgångarna. Visst jag skulle se filmen i 3D, men fan inte så jävla mycket 3D xD
Så tjejen (jävligt grann för ögat btw) körde något litet nummer medans jag försökte hålla masken, då jag var på gränsen att bara springa där ifrån i full panik. Sen körde dom jäkla ljusshow och sedan panga det till och hela salongen fylldes med konfetti. Det var rätt coolt men samtidigt lite pinsamt. Hela den grejen för typ 7 pers som satt där inne. Lite overkill.
Sedan när ''Belle'' försvann så satte filmen igång. Fucking äntligen. Och i 3D var den awesome såklart, precis som Lejonkungen var när jag såg den i 3D och det tipsar jag till alla att göra om de får chansen. Hitta Nemo skulle komma ut nån gång i 3D med så det ska ju kikas på.
När filmen var slut så var det redan mörkt ute. Och det hade ställts till något jäkla spektakel på andra sidan gatan. Någon premiär av något slag eftersom de stängt av gatan.
Var en jäkla massa folk överallt så det var svårt att ta sig fram.
Nej efter en stund fick jag nog och skulle ha käk så drog ner till Sunset och till nått Thaiställe och käka. Sen på vägen hem hitta jag av en ren slump ''hall of Rockers''.
Haha coolt att jag och Slash har nästan lika stora händer. Hans fingrar var lite tjockare bara xD
Sedan bar det bara av hem och fortsätta jobba. Håller fortfarande på att jobba med mina projekt. Jobbar just nu med att hitta rätt ''beats'' till min storyline. Steven har fixat fram ett papper skrivet av författaren av boken ''save the cat'' som jag hållt på och läst under veckan. Den består av 15 punkter som man ska ha med i varje story. Tex man behöver ju en början och så står det vad den sektionen skall handla om. Tex ''första 5 sidorna är öppningsscenen och introducerar världen och huvudkaraktärerna'' sedan fortsätter det till tex punkt 6 vilket är början på andra akten, där ''resan börjar'' så tex i sagan om ringen så börjar andra akten när dom lämnar Vattnadal i sin resa mot Mordor. Så det projektet håller jag mest på med just nu. Chewbaccafilmen skulle vi sätta igång med först om några veckor så har satt den på en liten paus så länge.
För övrigt sitter jag mycket och kollar på och försöker absorbera in så mycket jag kan av vad det Steven håller på med. Idag/igår kväll satt han med sitt egna filmprojekt han håller på med vars titel är: ''2088'':
Så väldigt intressant att kolla på hur han jobbar med sitt projekt, samtidigt som vi pratar och diskuterar om alla infallsvinklar av filmskapande. Så det har vart väldigt kul.
Nej nu ska jag fortsätta jobba så tackar för mig så höres vi.
//KP
Hade sett att dom visade Skönheten och Odjuret 3D på någon biograf i Hollywood när jag var där igår. Men jag fick inte tid nog att se den eftersom jag åkte på touren istället. Men kommer ihåg att den bara visades idag (feb 2) så var det sista dan. Så klädde mig i de snygga kläderna jag köpt dagen innan och begav mig neråt:
(yeeeey min första fjortis spegelbild)
När jag väl var framme på vad som var en väldigt liten biograf precis i centrumet så drog jag fram till kassan och fixade min biljett.
Det intressanta var väl inne i biografen (tyvärr har inga bilder från där inne eftersom jag stängde av mobilen innan). Jag gick fram till kassan där man köpte popcorn och grejer och såg att dom sålde nån slags slushpuppy. Ah sweet en sån skulle jag ha. Vad jag dock fick var något helt annat än vad jag var van med. Tänk er en vanlig dricka som tex Fanta. Frusen, fluffig Fanta. Det var som slushpuppy utan att det var is i eller något. Svårt att förklara men det var som att äta moln, med hallonsmak.Aja efter den chocken så fortsatte jag in i biografen (och det verkade som om de bara hade en salong). Det verkade inte vara mycket folk där inne heller. Högst 10 pers när filmen började, och det var ju gött för mig. Dock var platserna konstigt placerade. Våra svenska biografer brukar ha en sluttning, men det hade inte den här. Alla platserna var på precis samma höjd och på ett rakt golv. Men när vi pratar om USA så ska de ju såklart överdriva allt så mycket det bara går och det kom inte den här biografen undan ifrån heller.
De hade väl en 5 lager dukar över den riktiga vita duken dessutom. Först en sån vanlig skyddsduk eller vad det är, sen när den åkte upp så var det en vit skärm. Sweet nu börjar filmen tänkte jag men nej då var det någon ljusshow eller vad det var. Och när den var över så åkte den upp och sendan typ 2 dukar som var bakom tills den riktiga skärmen visades. Äntligen.
Så då kördes några trailers som vanligt. Dock måste jag berätta om en av dom.
Trodde det först var en vanlig trailer för ett naturprogram. Var lite chimpanser och skit med - cool. Chimpanser är najs. Men sen kom ju den löjliga berättarrösten, och tydligen hade den här filmen en story eller nått när man får följa nån liten apa. Haha men trailern är så sjukt cheesy bara. Speciellt när musiken kommer igång också. Ville dö haha. Kika själva xD
I alla fall. När den och några andra trailers var över så åkte en av tygdukarna ner igen och jag väntade irriterat på filmen att börja. Men nej.
Istället kommer en tjej ut framför skärmen (som tydligen var en hel scen, vilket man inte kunde se från den vinkeln man satt på). Hon var klädd i en stor jäkla, guld/gul klänning och jag fattade att hon skulle föreställa karaktären Belle, från just filmen. Så hon dansade runt lite på scenen, sen började hon sjunga...
Då fick jag panik. Jag trodde att jag gått fel och istället in på en musikalteater. Kände hur paniken började fyllas i mig och att jag kolla runt omkring mig efter nödutgångarna. Visst jag skulle se filmen i 3D, men fan inte så jävla mycket 3D xD
Så tjejen (jävligt grann för ögat btw) körde något litet nummer medans jag försökte hålla masken, då jag var på gränsen att bara springa där ifrån i full panik. Sen körde dom jäkla ljusshow och sedan panga det till och hela salongen fylldes med konfetti. Det var rätt coolt men samtidigt lite pinsamt. Hela den grejen för typ 7 pers som satt där inne. Lite overkill.
Sedan när ''Belle'' försvann så satte filmen igång. Fucking äntligen. Och i 3D var den awesome såklart, precis som Lejonkungen var när jag såg den i 3D och det tipsar jag till alla att göra om de får chansen. Hitta Nemo skulle komma ut nån gång i 3D med så det ska ju kikas på.
När filmen var slut så var det redan mörkt ute. Och det hade ställts till något jäkla spektakel på andra sidan gatan. Någon premiär av något slag eftersom de stängt av gatan.
Var en jäkla massa folk överallt så det var svårt att ta sig fram.Nej efter en stund fick jag nog och skulle ha käk så drog ner till Sunset och till nått Thaiställe och käka. Sen på vägen hem hitta jag av en ren slump ''hall of Rockers''.
Haha coolt att jag och Slash har nästan lika stora händer. Hans fingrar var lite tjockare bara xD
Gillade för övrigt den här:
Sedan bar det bara av hem och fortsätta jobba. Håller fortfarande på att jobba med mina projekt. Jobbar just nu med att hitta rätt ''beats'' till min storyline. Steven har fixat fram ett papper skrivet av författaren av boken ''save the cat'' som jag hållt på och läst under veckan. Den består av 15 punkter som man ska ha med i varje story. Tex man behöver ju en början och så står det vad den sektionen skall handla om. Tex ''första 5 sidorna är öppningsscenen och introducerar världen och huvudkaraktärerna'' sedan fortsätter det till tex punkt 6 vilket är början på andra akten, där ''resan börjar'' så tex i sagan om ringen så börjar andra akten när dom lämnar Vattnadal i sin resa mot Mordor. Så det projektet håller jag mest på med just nu. Chewbaccafilmen skulle vi sätta igång med först om några veckor så har satt den på en liten paus så länge.
För övrigt sitter jag mycket och kollar på och försöker absorbera in så mycket jag kan av vad det Steven håller på med. Idag/igår kväll satt han med sitt egna filmprojekt han håller på med vars titel är: ''2088'':
Så väldigt intressant att kolla på hur han jobbar med sitt projekt, samtidigt som vi pratar och diskuterar om alla infallsvinklar av filmskapande. Så det har vart väldigt kul.
Nej nu ska jag fortsätta jobba så tackar för mig så höres vi.
//KP
onsdag 1 februari 2012
One day in Hollywood.
Så idag tog jag mig en ledig dag och tänkte utforska Hollywood lite grann.
Jag och Steven åkte då in och fixade mig ett SIM kort till min mobil. Det är lite därför jag inte riktigt kunnat utforska på egen hand. Så ja vi fixade i alla fall ett kort så att jag kunde ringa om jag gick vilse eller så kunde Steven ringa om han lämnade huset eller så.
Varje fall så jag drog iväg på en liten egen resa för att utforska. Jag kommer lägga upp bilder, men tog ca 210 st så lägger inte upp alla såklart. Och jag kommer lägga upp fler på facebook, annars skulle det bli helt överfullt här.
Så mitt när jag står och tar lite allmänna kort så kommer en svart kvinna fram till mig som såg ut som Oprah på crack. Hon gav mig någon lapp och jag antog att hon ville ge mig nån reklam eller vad det var, men icke. Hon var trevlig och så men tjötade om att jag skulle åka nån Tour runt Hollywood. Det hade jag ingen lust med eftersom jag precis kommit dit och ville fortsätta min utforskning av stjärnor, kända platser och affärer, men hon insisterade. Touren kostade för vuxna 39 dollar (ca 277 kr) men nej jag var inte intresserad men hon tjatade på. Okej då skulle jag få det för barnpriset vilket var 29 dollar (ca 206 kr). Men nej jag hade inte lust just då. Men fan då skulle hon släpa mig bort till tourbilen iallafall.
''Vafan........''
Var allt jag fick ur mig när hon släpade bort mig en gata längre ner till en man som tog emot betalningarna. Vi pratade en liten stund och jag sa bara kort att jag inte hade lust. Nej det dög inte heller. Så de sänkte priset till 25 dollar (ca 178 kr). Så jaja jag fick la åka på en jävla tour då :P
Men det visade sig att touren var inte så pjåkig.
Den hette till och med: Hollywood tours: Movie star homes and Crime scenes xD
Så det var lite festligt och det var precis som det lät som. Satte mig i en bil med typ 7 andra sardiner och antagligen blivit släpade dit som jag. Så i bilen satt 3 Amerikaner, 4 Tyskar och 1 Svensk (låter som början på en rolig historia). Anywayz.
Det drog iväg genom stan och den kvinnliga föraren var duktig med alla historier samtidigt som hon hade lite humor. Det välkomnades. Så lite bilder från den resan:
Liten utsikt över L.A. :)
Will Farrel's hus.
Orlando Bloom's hus.
Haha Ice-T och Coco's hus. Tror bara mina syskon fattar det roliga i det xD
Yeeeeey fick också sett min första kändis. Snubben i blå tröja är Jason Sudeikis (Med i bla Hall Pass och Horrible Bosses). Han var tydligen väldigt glad att se oss eftersom han hälsade och skojade runt med sina hundar. Det var awesome :D
Ozzy Osbourne's hus.
Trädet som jag precis lyckades få ta en bild på var tydligen det trädet som Lindsay Lohan körde på när hon var rattfull :P
Michael Jackson's hus (Också där han dog).
Johnny Depp's house.
Bijan. Vilket ska vara världens dyraste klädesbutik (en t-shirt kostar ca 3000 dollar). Och det är ägarens bil som ni kan se här. Tydligen hade ägaren betalat 160 000 dollar bara för att kunna ha den parkeringsplatsen.
Cafét som grabbar i Entourage brukar hänga. Ni som sett serien kanske känner igen den? :D
Haha tyckte den var så sjukt bra xD
Så min lilla upptäcksfärd avslutades med att käka på Hooters. Givetvis skulle ju mobilen dö just då så fick inga bilder från dess vackra inre. Och jag säger bara..... Yes! ;D
Jag och Steven åkte då in och fixade mig ett SIM kort till min mobil. Det är lite därför jag inte riktigt kunnat utforska på egen hand. Så ja vi fixade i alla fall ett kort så att jag kunde ringa om jag gick vilse eller så kunde Steven ringa om han lämnade huset eller så.
Varje fall så jag drog iväg på en liten egen resa för att utforska. Jag kommer lägga upp bilder, men tog ca 210 st så lägger inte upp alla såklart. Och jag kommer lägga upp fler på facebook, annars skulle det bli helt överfullt här.
Så det var bara att sätta på hörlurarna, sätta på lite Guns N' Roses och dra ner på stan :D
Jäkla aset till Vader som peta på mig i bakhuvet när jag tog kort på stjärnorna. Skulle ha roundkickat honom ;D
Så mitt när jag står och tar lite allmänna kort så kommer en svart kvinna fram till mig som såg ut som Oprah på crack. Hon gav mig någon lapp och jag antog att hon ville ge mig nån reklam eller vad det var, men icke. Hon var trevlig och så men tjötade om att jag skulle åka nån Tour runt Hollywood. Det hade jag ingen lust med eftersom jag precis kommit dit och ville fortsätta min utforskning av stjärnor, kända platser och affärer, men hon insisterade. Touren kostade för vuxna 39 dollar (ca 277 kr) men nej jag var inte intresserad men hon tjatade på. Okej då skulle jag få det för barnpriset vilket var 29 dollar (ca 206 kr). Men nej jag hade inte lust just då. Men fan då skulle hon släpa mig bort till tourbilen iallafall.
''Vafan........''
Var allt jag fick ur mig när hon släpade bort mig en gata längre ner till en man som tog emot betalningarna. Vi pratade en liten stund och jag sa bara kort att jag inte hade lust. Nej det dög inte heller. Så de sänkte priset till 25 dollar (ca 178 kr). Så jaja jag fick la åka på en jävla tour då :P
Men det visade sig att touren var inte så pjåkig.
Den hette till och med: Hollywood tours: Movie star homes and Crime scenes xD
Så det var lite festligt och det var precis som det lät som. Satte mig i en bil med typ 7 andra sardiner och antagligen blivit släpade dit som jag. Så i bilen satt 3 Amerikaner, 4 Tyskar och 1 Svensk (låter som början på en rolig historia). Anywayz.
Det drog iväg genom stan och den kvinnliga föraren var duktig med alla historier samtidigt som hon hade lite humor. Det välkomnades. Så lite bilder från den resan:
Det här är Renaissance hotel och om jag inte misstar mig så sa föraren/guiden att det är här som alla filmstjärnor övernattar under Oscars galan.
Liten utsikt över L.A. :)
Will Farrel's hus.
Orlando Bloom's hus.
Haha Ice-T och Coco's hus. Tror bara mina syskon fattar det roliga i det xD
Yeeeeey fick också sett min första kändis. Snubben i blå tröja är Jason Sudeikis (Med i bla Hall Pass och Horrible Bosses). Han var tydligen väldigt glad att se oss eftersom han hälsade och skojade runt med sina hundar. Det var awesome :D
Ozzy Osbourne's hus.
Trädet som jag precis lyckades få ta en bild på var tydligen det trädet som Lindsay Lohan körde på när hon var rattfull :P
Michael Jackson's hus (Också där han dog).
Johnny Depp's house.
Bijan. Vilket ska vara världens dyraste klädesbutik (en t-shirt kostar ca 3000 dollar). Och det är ägarens bil som ni kan se här. Tydligen hade ägaren betalat 160 000 dollar bara för att kunna ha den parkeringsplatsen.
Cafét som grabbar i Entourage brukar hänga. Ni som sett serien kanske känner igen den? :D
Haha tyckte den var så sjukt bra xD
Så min lilla upptäcksfärd avslutades med att käka på Hooters. Givetvis skulle ju mobilen dö just då så fick inga bilder från dess vackra inre. Och jag säger bara..... Yes! ;D
Så ja det har vart min dag idag. Givetvis är det många fler bilder som jag inte lagt upp. Ni fick ett fint urval och jag lägger upp det mesta på facebook sen. Tackar för mig. Nu måste jag fortsätta jobba.
//KP
//KP
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)