fredag 10 februari 2012

A trip to Burbank.

Precis som alla upplevelser så måste det någon gång slå tillbaka eller i alla fall gå neråt.
Och för mig så var det väl först igår som detta slaget till slut kom, men det var väntat.

Jag har tidigare berättat om de projekten som jag gjort ''beats'' till och det är som sagt en story som man delar upp i 15 mindre delar för att sedan sammanfatta händelserna i storyn.

Så tex man har en Öppning: ''Killen vaknade i sin säng'' ett Tema: (filmens handling) ''Var försiktig med vad du önskar dig'' En händelse som startar storyn: ''En kille bankar på dörren och vill ha tillbaka sina pengar'' osv osv. Så när jag skriver storyn till mina projekt och speciellt Chewbaccafilmen så måste jag ha med alla dessa delarna, vilket inte är helt lätt att tänka ut. För även om det är en kortfilm som brukar vara mellan 5-20 minuter så måste jag ändå skriva beatsen som om det var en 110 minuters film.

Så har läst boken och försökt så gott jag kan med att få med alla beats i min story. Problemet var att jag kom på storyn medan jag skrev den och det blev lite grejer som jag skrev bara för att fylla ut schemat. Och sedan minns jag att det stod i boken att man ska hålla det kort. Varje beat ska vara en eller två rader och när jag pratat med Steven så har han hållit med.

Problemet var då igår kväll då jag skulle visa upp mitt färdiga beat och vi skulle gå igenom alla delarna så gick det inte riktigt som jag hade räknat med. Vi gick igenom arbetet och vissa grejer tyckte han var bra och vissa sa han att det saknades grejer och där var då jag försökte förklara vad jag menade, men han tyckte inte om att bli avbruten. Och för mig så är det lite svårt om jag inte ens kan ge mina synpunkter förrän han är klar med hela genomgången. Så för mig liksom att om han fastnar på beat 8 och pratar om att han inte förstår vad jag vill säga, eller att det var dåligt gjort eller vad så vill jag gärna ta upp det just då och inte när han är helt klar. Dels för att jag lite funkar så. Ta punkt för punkt, dels för att jag blir förvirrad om det kommer massa punkter och jag samtidigt ska komma ihåg min förklaring.

Så när jag avbröt honom (när jag trodde att jag fick rum att förklara mig) så blev han lite irriterad och drog nån grej om att det är så svenskt att vara sån. Och jag vet inte. Tyckte inte riktigt att det hade med saken att göra just då. Sen klagade han på hur jag skrivit själva beatsen. Att det var kort och inte tillräckligt detaljerat. (Dock var det ju svårt att skriva om en hel öppningsscen med ca 2 rader text, som det stod i boken och som Steven sagt själv). Nej men då skulle jag beskriva mer ingående. Hur det ser ut, beskriva scenen istället för något abstrakt som ''han mådde illa''. Men ja 2 rader. Det retade mig lite, samtidigt som att jag inte fick förklara mig när vi väl talade om den delen, utan fick vänta tills han var klar.

En annan grej var när vi sedan tog de bra delarna jag gjort och vi samtalade fram en ny story och Steven är väldigt duktig på det när han kommer in i det. Väldigt fantasifull och kunnig, vilket jag uppskattar. Men när vi sedan snackat ihop oss på den nya storyn som jag skulle sammanställa på 15 beats så kom jag knappt ihåg något från det vi precis pratade om. Det var så mycket och jag märkte att jag behövde lite noteringar från varje del. Steven fortsatte att jobba med sin film och jag försökte skriva några noteringar, men jag fastnade rätt snabbt. Jag bad honom att tala om en gång till så jag kunde notera. Då blev han istället lite sur och sa att det inte var han som skulle skriva storyn utan jag. Men samtidigt så är det ju vårt projekt eftersom jag inte har full frihet med storyn utan han tar det jag har skrivit och väljer och vrakar, samtidigt som han lägger in mer grejer. Så det var ett litet ''nederlag'' eftersom jag lite tappade lusten där.

Jag har inget problem med kritik, men jag måste ändå kunna känna att jag ska våga fråga utan att det ska behöva bli någon scen. Jag är ny här och ny med det här och det är mycket att ta in. Bara dessa 15 beatsen hade jag aldrig hört talas om eller tänkt på innan och han retar sig lite på att jag inte lärt mig dom utantill än. Men sen stack Steven iväg på nån fest han blev bjuden till och jag kände att jag behövde det lite. Skönt att sitta själv hemma några timmar, hinna samla sig och det slutade med att jag skrev 15 nya beats som var bättre utformade än det tidigare.

Man kan tycka att jag låter lite negativ mot Steven, men det är ju så allt är. Alla är ju inte glada och positiva hela tiden. Sedan brukar Steven komma med någon subtil liten ursäkt kort efter hans små utbrott. Jag tror att pga att Steven jobbat så hårt på sistone har gjort att det känns lite som att jag är här lite på fel tid. För ena stunden är han hur glad som helst, vill visa mig runt i LA, visa mig jobbtekniker, prata om nya storys, planera inför framtida projekt. Och i ena stunden så är han mer tillbakadragen, lite gnällig, verkar stressad och trött.

Han har förklarat att han jobbat ständigt utan paus sen mitten av december. Han får mer och mer grejer på sig. Dock ska han till Costa Rica i två veckor nu på freda (17:e) för att komma bort, vilket betyder att jag kommer ha hans lägenhet själv under den tiden. Så det kommer bli intressant.


Så idag (fredag 10:e) skulle Steven på något ärende i Burbank och jag fick gärna hänga på, vilket jag såklart ville (det är ju där många filmstudior ligger).

Steven körde mig till Warner Brothers porten. Vi skulle inte dit men för skojs skull så jag kunde få ta några bilder.
Ser ni loggan? :P
Steven hittade på nån historia om att han kört fel och han fick konstigt nog tillåtelse att göra en U-sväng innanför portarna. Så kan iallafall säga att jag vart inne ;)
Och här har ni Disney Animation Studios :)
Och på tillbakavägen. Här ser ni kanske Warner Brothers vattentorn.
När jag tog det här kortet så tyckte jag att det räckte med bilder. Så la ner mobilen i fickan och sedan går två män längst med trottoaren. Steven ropar att den ene är Seth Rogen och jag såg det inte först. Seth har en ganska alldagligt utseende men sen när jag kollade noggrannare så visst fan var det han. Och jag har heller inte ta något kort. Kul men typiskt.
Sedan bar det tillbaka hem och senare idag skall Steven hämta upp en av sina polare på flygplatsen, sedan är det tänkt att vi ska ut på krogen. Så det kommer bli trevligt. Gött att koppla av lite efter en veckas hårt arbete (och det som väntar i helgen). Men tackar för mig.

//KP

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar