Då var den här. Sista veckan.
Dags att börja samla ihop saker jag upplevt och lärt mig under min vistelse och försöka lämna det här stället så full av lärdom att jag bara kan köra igång när jag landar på Svensk mark.
I söndas kväll kom Steven hem från Costa Rica, solbränd, med ny energi och humöret på bästa nivå, vilket var precis det han och även jag behövde.
Under veckan har vi satt igång lite mer ordentligt. Både med att förfina mitt manus som jag planerar att ha helt klar innan jag åker härifrån, samt att jag både fått läsa färdiga manus och hittills ca 50 sidor av en 600 sidor lång bok om komposition som vart väldigt givande. Vi har även diskuterat saker som man först tyckte är så jätteuppenbart om hur viktigt ljus är och även diskuterat scener som jag planerar att göra i min film, både hur denna skall filmas och hur detta skall arbetas med i bland annat After Effects.
En annan del som vi pratade mycket om igår kväll (efter några öl såklart) var hur jag märkt att Steven genom tidens gång lite då och då om jag verkligen vill det här. Och jag tror inte att Steven frågar för att han tycker jag är dålig eller verkar som ett hopplöst fall. Men något i hans ögon säger ungefär ''Du anar inte vad du ger dig in på''. När jag frågade honom varför han sa så, så berättade han att ska man lyckas i den här branschen så måste man ge allt för det.
Det måste jag, mina vänner och familj vara väl medvetna om. Han berättade om hur han fick sälja alla sina 700 filmer och stereoanläggningar för att få ihop pengarna han behövde för att nå dit han ville. (Tror dessutom inte att han snackar skit om det med filmerna. Det var bland det första jag märkte när jag kom hit var hur lite filmer han som filmälskare hade. Jag har sett kanske 10 blu-ray skivor i hans hem och även en vanlig person har väl i alla fall ett 20-tal filmer i hyllan).
Varje fall han berättade om sin kamp för att komma dit han är och samtidigt att han är ganska trött på människor som själva inte inser vad som krävs. Och tror nog att han kan vara rädd att jag blir sån, för det är väldigt lätt hänt. Jag är i ett sådant tidigt stadium än att jag inte än fått känna på vad det egentligen krävs av en. Och när jag väl gör det kommer jag att lida igenom det eller ge upp. Och jag måste göra valet nu och stå fast för det. Förenklat så är det samma sak som det här:
För han frågade mig ''Are you ready to give up everything you have to reach your dream?'' på ett väldigt Amerikanskt vis. Och svart på vitt - ja det är jag.
Jag ser inte vad jag annars skulle göra. För varje dag som går så för jag intresse för något nytt, eller får tillbaka intresset för något jag tidigare förlorat. Jobba med After Effects var en ren pina för mig för 1,5 år sedan medans jag nu söker upp tutorials på egen hand för jag vill lära mig mer. Tror människor som Steven har den effekten på andra. Med rätt ljus, rätt mängd, rätt vinkel eller färg kan få vad som helst att se bra ut.
Så jag vet inte. Vart mycket att ta in denna veckan. Steven vet att han snart ska släppa mig lös och antar att han vill se till att jag vet vad som väntar. Så jag räknar med att denna sista veckan kommer att slå som en slägga.
Blev ett långt inlägg idag och hoppas att det gav något. Tanken var nu att jag skulle sova. Men droppar det och fortsätter jobba istället (Hade aldrig tänkt den tanken för ett år sen).
//KP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar