The Catalyst.

Okej då var det dags att påbörja allvaret.
Som jag tidigare talat om så har detta vikingaprojektet, en kortfilm som ska utspela sig och filmas på Gotland, blivit mer och mer seriöst. Praktiskt taget droppat allt annat.

Så nu när Steven drar till Costa Rica idag (fredag) och blir borta i ca två veckor så är det nu upp till mig att få så mycket gjort tills han kommer tillbaka. Vi har gått igenom en del om vad jag ska göra under tiden. Vi hade en liten ''lockerroom talk'' igår och gick igenom lite grundligt vad han vill att jag ska göra. Och planen ser lite ut så här:

- One liner. (Som ska beskriva projektet med några få ord. Som tex ''Two dreams, one reality''.
- Synopsis. Lite längre, men ändå kort sammanfattning av storyn. (Typ som baksidan på en dvd).
- Ha ett färdigt manus. (Vi kom fram till ett manus på mellan 8-12 sidor).
- Ha gjort en Visualboard, vilket är att man visar vad jag ska ha för känsla, utseende på filmen.

Detta är vad jag förväntas ha klart, dock är det bara början av detta projektet.
Tanken är som sagt att jag ska filma den på Gotland och göra den så seriös som möjligt.
Han vill att jag ska fixa en DP (director of photography) aka fotograf/kameraman för att sköta den delen. Steven vill även att jag kollar med skolan om kameror, eftersom DP inte säkert har sin egen utrustning. Och med det ville han även få sagt att jag kommer säkert få stå med egna utgifter till mycket av projektet. Objektiv, filter, lampor och även för att hyra platser, kläder, rekvisita och framför allt att anställa skådisar och allt annat som kan tänkas behöva.
Det betyder att jag kommer få vända på varenda krona för att få det att gå runt.

Även fall Steven sagt att han kan tänka sig att lägga pengar i projektet så kommer han inte att finansiera hela filmen. Och jag tror att han gör en smart grej där. För egentligen tror jag att han rent så bara skulle kunna stå för hela budgeten, men jag tror att han vill att jag ska lära mig hur det verkligen går till med det där. Hur det känns att riskera sina egna pengar, vilket i sin tur betyder att det tvingar mig att bli bättre och göra jobbet noggrannare.

Så jag märker att det är rätt hög press på mig just nu, och verkligen kommer att vara det sen. Jag kommer vara centrumet i hela det här projektet. Det är till mig alla kommer för att veta vad de ska göra och min vision som ska bli bild. Jag ska få allt att funka.
Så jag vet att när jag väl är på plats för det här så kommer jag att bli han här:



Det här projektet är det som jag har tänkt att ha som examensarbete. Det ska dessutom bli mitt callingcard. Det jag kan visa upp för en arbetsgivare och de kan se att här är någon med talang och som verkligen jobbar till sitt yttersta för att få det bra. Det går inte att gå tillbaka nu och samtidigt som pressen är hög, så kan jag knappt vänta på att få sätta igång på riktigt.

//KP over and out.