The deep breath before the plunge.

Happ då är jag här då. Dagen innan.
Vid den här tiden om ett dygn (vilket är cirka 14:00 där) så är jag framme i Los Angeles.

Drar från Landvetter flygplats 06:20 och åker till Amsterdam för byte och den tiden är inte något jag direkt är sugen på. 04:00 måste jag upp och är redan nu beredd att hela min perception på tid kommer att vara helt förstörd. Kommer la vara sån här när Steven möter upp mig på flygplatsen:

Men det ska bli väldigt skönt att äntligen få komma iväg.
Det har vart 2 månader väntan egentligen, men samtidigt har det varit väldigt mycket att göra inför hela den här praktiken. Säkert lite mer för mig eftersom jag aldrig vart utomlands förut. Så fixat pass, skickat mail och blanketter till CSN, fixat med merkostnadslån, fixat flygbiljetter och även den där ESTA formuläret som man måste ha gjort, bråkat med skolan om registrering och iom att jag fick mina pengar en vecka efter alla andra (helt i onödan) så gjorde det att allt blev jobbigare och att även min flygbiljett blev över 1000 kr dyrare.

Jobbigt när sån händer men strunt samma nu. Kan gråta över det i LA ;D


Många har idag frågat mig om jag är nervös och självklart känner jag väl även av det, men för mig är det att något ska skita sig på vägen som får mig ur balans snarare än att jag skulle vara nervös för att vara i LA eller inför praktiken.

De som känner mig (och det behöver inte vara speciellt väl) vet att jag inte gillar att inte ha kontroll över vissa situationer. Jag är ju inte sån som behöver planera in en resa till ica - faktum är att jag är ganska slarvig med det. Tar nästan aldrig med mig lista över vad jag ska handla tex.

I alla fall.
I situationer som den här resan, som sätter mig i en ganska utsatt situation, så blir jag väldigt noga med att allt står rätt till. Allt som kan gå fel, går fel har ju ofrivilligt blivit mitt motto och så även här. Jag har ingen lust att stå på flygplatsen i Amsterdam eller i LA och glömt något viktigt, eller att jag nekas inträde i landet för nån skitgrej jag antingen glömt att skriva in på blanketter eller annat. Så senaste två veckorna har handlat väldigt mycket om att minska den risken så mycket som möjligt. Och det är väl lite typiskt mig att vara sån i otrygga situationer.

Och nekas jag inträde av nån mesig anledning så ska jag fan skrika ''bomb'' så jag iallafall får spendera lite semester på Kuba eller något annat trevlig hotel.


Sedan är allt som ska med förhoppningsvis med.
Är nu bara för mig att vänta in. Jag fyller på här i bloggen så fort jag har möjlighet. Vet inte alls vilket tempo eller så som väntar mig, men försöker hålla den här bloggen igång så mycket jag kan.

Tackar för idag och önska mig lycka till :)

// KP