Dags att sätta igång på riktigt.

Så idag var det bara att sätta igång. Jag och Steven snackade om ett litet projekt som hade vart kul att göra. En kortfilm på en 1-3 minuter och Steven sa att han har tänkt ett tag att skoja till det lite med idén om karaktären Chewbacca från Star Wars och typ om hur han skulle leva nu om hans karaktär funnits på riktigt och i denna världen.

Vi bara snackade lite mellan varann om hur han skulle vara lite som en avdankad gammal skådis med alkohol och drogproblem som typ sket i allt. Men att han hade emotionella problem och saknade Han Solo och den gamla tiden väldigt mycket.

Jag satt därefter och målade upp lite idéer om hur han skulle se ut och började även på en storyboard. En preview:

Vi har även vart och handlat i en lite större affär idag, vilket var väldigt konstigt. Det sjuka är att mycket har man ju egentligen sett genom tv och film hur saker och ting funkar i USA men det är först när man väl är där och ser det själv som man väl fattar det. Som nu i den här affären när vi går runt bland matvarorna och sedan helt plötsligt så står det en massa sprit, vin och öl överallt. Och även fall de flesta av oss vet att dom säljer alkohol i mataffärerna som typ potatis så är det sjukt ovant när man ser det. Som tex att dom hade en tjej som packade ner ens matvaror och jag undrade för vad fasen hon höll på med. Så skumt allt är liksom. Bara sånna där smågrejer.

Sprit överallt xD

Köpte lite Amerikansk hajöl. Trevligt ;D

Vi har även vart och promenerat en del genom gatorna. Kikat på grejer och planerat framtida besök på olika platser och så.



Btw om jag inte tagit upp det innan så gör jag det nu:
Kranvattnet är fan inte gott asså. Inget källvatten direkt. Kul bara att Steven inte talade om för mig att han hade en sån renare innan jag smakade på kranvattnet. well well :P

Sedan har jag mest kikat på det Steven jobbar med. Han håller på med post production grejer och sitter just nu med lite effektshantering och compositing på en film. Och jag har suttit en hel del och kollat på, väldigt intressant och givande att bara se hur det funkar. Som ett exempel han har hållt på nu där han ska få en bild på ett hus på dagen att bli ett brinnande hus på natten där även lågorna är animerade, vilket var väldigt coolt att se. Han är grymt duktig på det han gör.


Så ja det var lite för idag.
To be continued....

//KP

Då var jag äntligen framme...

efter en jäkla lång dag med först en resa på 3 timmar till Amsterdam (för övrigt en enorm flygplats. Fick säkert gå en kilometer till nästa gate). Sedan var ju inte resan mellan Amsterdam och LA nådig. Tog 10,5 timmar och fick såklart mittensitsen, som var trång och jävlig plus att jag inte direkt hade någon möjlighet att luta mig tillbaka om jag ville sova en stund.

Dock var det rätt najs att det fanns en tv-skärm i varje nackstöd så att man kunde glo på film. Var typ förinstallerad med massa grejer man kunde välja på. Såg la en 4 filmer under resan och det var la det som räddade det hela. Hade fått spader annars.


Hur som så var det skönt att komma fram till slut och komma igenom den lite bökiga kontrollen eftersom kontrollanterna inte fattade att jag skulle praktisera och inte gå i skola där (vilket jag i så fall hade jag behövt visum till). Men det gick bra och jag kom sedan igenom kontrollen. Sweet.

Steven hämtade sedan upp mig på flyget och han körde mig sedan bort till West Hollywood, vilket är området där han bor. Fixade käk på nån hamburgarställe och såklart var hamburgaren 10x godare än här. Sedan drog vi och handla för jag behövde tandborste och sånt och fick en sån konstig känsla hur trevliga dom är. ''Hi and welcome to'' bara man går in i en vanlig mataffär.

Btw för att jävlas med lite med er frusna människor ;D

Göteborg, Sweden: -5C Los Angeles, USA: +22C

Sedan har vi inte gjort så mycket. Vi har mest pratat lite om vad för grejer jag ska jobba när jag är här. Han har även visat mig vad han har jobbat med och så och annars har vi mest tagit det lugnt eftersom båda var trötta idag. Men snart kör vi igång igen :)

Lite fler bilder:

Steven kör som en dåre (vilket inte är förvånande bland Amerikaner) ;D

Kvällsmat med Burrito, vilket jag aldrig smakat förut. Trevligt trevligt ;D

Så ja det får duga så länge. Nu blire att söva så vi höres sen ;)

//KP

The deep breath before the plunge.

Happ då är jag här då. Dagen innan.
Vid den här tiden om ett dygn (vilket är cirka 14:00 där) så är jag framme i Los Angeles.

Drar från Landvetter flygplats 06:20 och åker till Amsterdam för byte och den tiden är inte något jag direkt är sugen på. 04:00 måste jag upp och är redan nu beredd att hela min perception på tid kommer att vara helt förstörd. Kommer la vara sån här när Steven möter upp mig på flygplatsen:

Men det ska bli väldigt skönt att äntligen få komma iväg.
Det har vart 2 månader väntan egentligen, men samtidigt har det varit väldigt mycket att göra inför hela den här praktiken. Säkert lite mer för mig eftersom jag aldrig vart utomlands förut. Så fixat pass, skickat mail och blanketter till CSN, fixat med merkostnadslån, fixat flygbiljetter och även den där ESTA formuläret som man måste ha gjort, bråkat med skolan om registrering och iom att jag fick mina pengar en vecka efter alla andra (helt i onödan) så gjorde det att allt blev jobbigare och att även min flygbiljett blev över 1000 kr dyrare.

Jobbigt när sån händer men strunt samma nu. Kan gråta över det i LA ;D


Många har idag frågat mig om jag är nervös och självklart känner jag väl även av det, men för mig är det att något ska skita sig på vägen som får mig ur balans snarare än att jag skulle vara nervös för att vara i LA eller inför praktiken.

De som känner mig (och det behöver inte vara speciellt väl) vet att jag inte gillar att inte ha kontroll över vissa situationer. Jag är ju inte sån som behöver planera in en resa till ica - faktum är att jag är ganska slarvig med det. Tar nästan aldrig med mig lista över vad jag ska handla tex.

I alla fall.
I situationer som den här resan, som sätter mig i en ganska utsatt situation, så blir jag väldigt noga med att allt står rätt till. Allt som kan gå fel, går fel har ju ofrivilligt blivit mitt motto och så även här. Jag har ingen lust att stå på flygplatsen i Amsterdam eller i LA och glömt något viktigt, eller att jag nekas inträde i landet för nån skitgrej jag antingen glömt att skriva in på blanketter eller annat. Så senaste två veckorna har handlat väldigt mycket om att minska den risken så mycket som möjligt. Och det är väl lite typiskt mig att vara sån i otrygga situationer.

Och nekas jag inträde av nån mesig anledning så ska jag fan skrika ''bomb'' så jag iallafall får spendera lite semester på Kuba eller något annat trevlig hotel.


Sedan är allt som ska med förhoppningsvis med.
Är nu bara för mig att vänta in. Jag fyller på här i bloggen så fort jag har möjlighet. Vet inte alls vilket tempo eller så som väntar mig, men försöker hålla den här bloggen igång så mycket jag kan.

Tackar för idag och önska mig lycka till :)

// KP

we got fun and games...

Som låten av Guns N' Roses inleder, och är det vad som väntar mig?

Det har vart en lång resa, samtidigt som den inte ens har börjat än. För över två månader sedan ställdes jag för tanken: ''vad fasen ska man göra nu?'' och det tog mig ganska hårt om jag ska vara ärlig. Jag gick min näst sista termin på det filminriktade programmet ''Datorgrafik och Animation'' på Högskolan på Gotland och först nu slog det mig vad resten av mitt liv faktiskt skall handla om.

Under drygt 3 år har jag suttit på lektioner och föreläsningar och studerat dussintalet program, 3D modellering, riggning, texturering, klippning, ljudläggning, ljussättning, motion capture, 2D målning, manusskrift och allt som egentligen har med film att göra - dock med inriktningen på att antingen göra typ något sånt här:

Eller något sånt här:

Eftersom jag är konstnärligt lagd och alltid har tyckt om att teckna och måla (och många har visat sin uppskattning för det jag skapat) så tycks denna sida av filmbranschen vara mest logisk för mig. Och när jag slutade Bild och form programmet på Schillerska gymnasiet så var också detta jag sökte efter när jag skulle välja högskola och dess program.

Jag kom in på detta Datorgrafik och Animationsprogrammet som jag redan talat om och jag var först som hemma. Men ju längre tiden gick så saknades något. Alla dessa timmar bakom datorn och frustrationen med program och saker som bråkade slet verkligen på mitt tålamod och jag såg mig sitta där om 10 år med min förstörda rygg och ännu sämre tålamod. För mig ska det vara det roligaste som finns att vakna på morgonen och sätta sig med dessa projekt.
Och visst även roliga saker kan vara jobbigt ibland; kan ju sitta 10 timmar och spela tv-spel så det blöder ur ögonen, men kan ändå ha haft roligt. Skillnaden här var att det blev ett måste mer än ett nöje.

Vi fick testa de flesta olika delar, eftersom vårt program är ganska stort. Många i min klass hade lika dan uppfattning som mig - var väldigt intresserade av film eller spel på ett estetiskt plan men visste inte exakt vad man ville göra. Ville man modellera själva figurerna? Eller ville man hålla på med effekter likt regn eller eld? osv osv.

Misstro inte. Jag har tyckt mycket har varit roligt med dessa saker. Jag har fått gjort små filmer och testat på olika metoder att lösa problemen och jag har även lärt mig massor om hur den branschen funkar. Exempel på detta är denna jag gjort:



Men ju mer jag hållt på med det, desto mer har jag känt att det inte riktigt varit för mig. Det har hela tiden känts som om jag var 15 steg efter alla andra och att jag inte nådde de målen som jag satt upp för mig själv.
Därför testade jag att på egen hand inte fokusera så mycket på själva 3D animationer utan mer åt traditionell film och hur 3D och effekter funkar i det medium. Sedan har jag alltid tyckt om att berätta mina egna historier. Började väl skriva någon form av Sagan om Ringen ripoff eller liknande när jag var en 12 år, där jag gjorde en egen version med mina karaktärer och egen handling. Den delen har helt enkelt funnits med länge. Så mer och mer började jag dra mig åt ett annat håll än vad Högskolan hade att erbjuda.

Så när jag satt där i början på november och funderade på vad jag skulle göra efter skolan var slut (plugga ett 4:e år, Söka jobb med den lilla kunskapen om 3D animation och modellering jag hade, eller sitta och jobba ifatt mig i typ 5 år för att vara redo för marknaden ect).

Nej jag visste inom mig egentligen vad jag ville göra. I slutet av andra året, när jag gjorde min kortfilm ''Noctoria'' som egentligen var en ren katastrof rent produktionsmässigt aka ''Allt som kan gå fel, går fel'' vilket gjorde att slutresultatet blev lidande, så var ändå de månaderna med förproduktion, produktion och efterproduktion bland det roligaste jag hållt på med. Att dessutom få se sin historia som man skrivit ner på papper komma till liv med hjälp av skådespelare och sedan sätta ihop det under klippningen var väldigt tillfredsställande för mig.

När jag sedan fått klart för mig att det var detta som jag ville göra så kom nästa problem - hur jag skulle fortsätta, om jag skulle plugga nån annanstans eller i ett annat land eller så, så gjorde jag en liten desperationsåtgärd, vilket var att jag skickade en kort förfrågan till en viss herre vid namn Steven M. Ilous.

Steven är en man i tidiga 30-årsåldern som vi haft som någon form av lärare under en av våra första kurser under första året. Han var en Amerikan som de hade hyrt in för just den här kursen och för mig var han väldigt intressant, eftersom det var den första personen från branschen som jag träffat. Därför ville jag höra varje ord han hade att säga. Han visade sin portfolio och berättade om sina arbeten för diverse Hollywoodproduktioner (bla. Matrix och Polar Express som han jobbat med visuella effekter och så) och lite alla möjliga kortfilmer och reklamfilmer han gjort. Mer om honom här:

http://stevenmilous.com/010/main.html

Vi skulle sedan få göra en fejkad reklamfilm, med honom till hjälp. Och min grupp kom ut med den här:



Efter att kursen var slut så var det inte mycket mer med det. Vi fick våra betyg och Steven åkte hem till USA. Ht dan dök sedan upp på spelmässan som vi har varje år: GGA (eller GGC som något snille tyckte atet skulle låta eller se bättre ut som). I alla fall så var det inte mycket mer än så, men nu när jag satt där så kom jag på att jag hade kvar honom som vän på facebook och eftersom han var den ende inom branschen utanför Sverige så slängde jag mig, kort sagt, ut för stupet med förbundna ögon.

Jag frågade honom kort om vad jag ska göra efter skolan? (självklart med en ytterst liten förhoppning om att han kanske kunde hjälpa mig in på rätt spår). Kanske kände han någon, som kände någon som kanske kunde fixa något eller sånt sånt. Jag hade redan räknat med ett ''svinn'' på cirka ett års arbetslöshet ändå, så hade inte direkt något att förlora. Han gav mig många bra råd. Om allt för filmstudior i Sverige som jag kunde söka till eller skolor jag kunde ansöka till, men i slutet av det mailet så erbjöd han mig att skicka in det jag gjort, så kunde han ta en titt på det. Och gillade det han såg, så kunde jag få en praktik hos honom, på hans Studio eller vad man skall kalla det, i Los Angeles.

Jag bad om 2 veckor för att sammanställa en bra blandning av det jag skapat, för att han skulle få en bra bild om vem jag är och vart mina styrkor och svagheter ligger. Och med hjälp av Maria Sandberg som jag haft som lärare under hösten så hjälpte hon mig att organisera ihop det hela (uppskattar hjälpen). Jag gav honom ett fullt spelfilmsmanus, fem bilder av blandad stil och två kortfilmer jag gjort under skoltiden, vilket Noctoria var en av dom.

Kort därefter så svarade han och var nöjd med det han sett. Speciellt intresserad var han va kortfilmerna jag gjort, som trots sina brister så kunde han se att jag hade potential.

Så nu har allt handlat om detta.
En 7 veckor lång praktik som väntar mig där jag enligt honom skall få känna på alla delar av filmskapande. Jag ska få jobba på 2 filmer han skrivit och regisserat, samt två kortfilmer. Jag skall även skapa min egen kortfilm, med hans resurser. Sen om det handlar om tillgång till utrustning, personal, budget eller liknande vet jag inte. Sådana detaljer har han inte uppvisat.

Den här bloggen är främst tänkt att handla om min praktik på den här studion. Dock har jag en känsla av att den kommer bli så mycket mer. Det är inte bara en praktik, eller en resa till Hollywood eller ett skolprojekt. Detta kan vara början på det jag ska göra i resten av mitt liv, eller så kan jag hamna på samma ställe jag vart på innan. Att detta inte var för mig. Vem vet. Vissa grejer måste man peta på innan man slänger sig med huvudet först. Men jag är grymt optimistisk. Så med andra ord:

''Let's Rock''

// Kristoffer Persson